- Project Runeberg -  Bohusläns märkligare gårdar : bidrag till gårdarnas och släkternas äldre historia / Förra delen /
154

[MARC] Author: Carl August Tiselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tunge härad - Foss socken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

När hon framkommer till Kvistrum, blir hon hänförd av dess idylliska
belägenhet. Blomsterprakten ger henne anledning framställa den åsikt,
att endast i ett sådant land en blomsterkonung kunde skåda ljuset. Här
funnes material för en blivande botanist och naturhistoriker.

I samband med sin vistelse på gästgivaregården berättar hon en
anekdot, som hon påstår sig äga från säker källa. Hon förklarar, att skälet,
varför överste Verner Tranefelt år 1788 ej lät nedriva den endast roo steg från
bron belägna gästgivaregården skulle bero på att — ja, att värdinnan var en
utmärkt vacker kvinna. Författarinnan påstår vidare, att kvinnan, ehuru
många år förflutit sedan denna tilldragelse, likvisst burit omisskänliga drag av
svunnen skönhet. Det är ej blott vid hoven, tillfogar hon, som kvinnan och
skönheten kan visa sitt värde och ödesdigert ingripa i viktigare händelsers gång.

Genom att Göta älvsdalgången i allmänhet befinner sig på ett avstånd
av omkr. 20 km. från havskusten är Bohuslän så att säga avklippt från
strömförbindelse med ett skogrikt uppland. Ett undantag härifrån är
Örekilsälven med dess fortsättning Kvistrum- och Munkedalsälvarna. Tack vare
denna flottled har i den inre delen av Saltkällefjorden redan tidigt
uppkommit en utskeppningsplats för trävirke.

Oedman omnämner även, på tal om traktens förmånlighet som
prästagäll, »thet härliga Laxe-fisket, Sågar och Qvarnar, som höra mäst
Uddewaldsboerna til, ock thessutan Saltkiällan, ther Engelske ock Holländske
skepp lägga til ock taga in Brädes-ILast, Juffer, Spijror och Biälckar.»

När Uddevalla mistat sin stapelstadsrättighet blev Saltkällan, tack vare
sin goda hamn, år 1667 tilldelad staden såsom enskild lastageplats, en
förmån, som väckte oro och avundsjuka såväl i Marstrand som i Göteborg. Den
senare staden lyckades även år 1690 bliva delaktig av samma förmån.

Den dåtida innehavaren av Saltkällans egendom ägde att av handlandena
i Uddevalla för brädavlastningen och utskeppningen uppbära en avgift av
2 öre för hundra bräder och 1 öre för hundra plank.

Saltkällan1) omfattar i våra dagar 1 mtl Brevik, nedre, 1 mtl Brevik,
övre, 1 mtl Brevik, sörgården, 1 mtl Svennebacka och 1/2 mtl Klingeröd.
Efter ett självmordsförsök i Themsen på grund av olycklig kärlek, ingick hon en förbindelse
med den engelske författaren William Godwin, med vilken hon fick en dotter, som krävde
moderns liv. Denna dotter blev sedermera skalden Shelleys maka. Det arbete, som här åsyftas,
föreligger i svensk översättning under titeln: »Bref, skrifna under ett kort vistande i Swerige,
Norrige och Danmark» af Maria Wollstonecraft. Sthlm. J. E. Holmberg 1798.

1) Beträffande detta säteri se i övrigt förf:s arbete »Bohusläns gamla adliga gods och
sätesgårdar», s. 234 ff. å 1 r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 6 01:30:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bohusmg/1/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free