Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inlands södre härad - Torsby socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
serna för rikenas skilsmässa, varvid den unge Håkan erhåller egen hird samt
drots, vilken såsom riksföreståndare skulle styra landet de fem år, som
återstodo intill den unge konungens myndighetsålder. Till denna
befattning utsågs riddaren Orm Bysteinssön. Under denna tid var konung Magnus
knappast mer än ett par gånger i Norge (1352 och 1353), varför Orm
Oysteinssön i själva verket var Norges regent. Man finner honom också under denna
tid deltaga i alla viktigare förhandlingar och underteckna rådsbeslut m. m.,
däribland det stora lånet av påvetiondet, drottningens morgongåva m. m.
När konung Håkan tillträder regeringen finner man Orm EBysteinssön
i stället övertaga drotsämbetet för konung Magnus norska besittningar samt
fehirdslen över desamma. År 1358 fängslas han och sannolikt julen 1359—60
blir han avrättad och allt hans gods indraget.
Båda åtgärderna tyda på högförräderi. Något närmare besked om
orsakerna till hans fall och den stränga domen lämna urkunderna ej.
Möjligen har han som konung Magnus handgångne man kommit i spänt
förhållande till konung Håkan eller inlåtit sig i stämplingar med konungasonen
Erik eller med hertig Albrekt.
Orm Bysteinssön efterlämnade en son Eystein, som han under sin
livstid skänkte allt sitt gods på Stångenäset. Möjligen har ej allt Orms gods
blivit indraget eller ock har fadern därjämte lämnat sonen yttermera
jordagods i Bohuslän i arv, ty det omförmäles, att Eystein skänkt sin hustru
Stångegodset i morgongåva.
Den handling, vari dessa gåvor omförmälas, är utfärdad 1366 utan
angivet datum och undertecknad av en viss Laurenz Bendikssön och Jakob,
präst i Tanum, vilka intyga, att de såsom vittnen hört fru Ingegerd i †
Alaberghe och fru Ragnilla på Gullbringa.
Dragsmarks kloster hade enligt anteckning från år 1604 en halvpart i
Glöskärr. Den andra parten låg under Bohus. Kastelleklostret innehade
redan 1485 Röd och Staby, räntande resp. 6 skilling och I pund smör. År 1568
hade dessa gårdar vardera en åbo.
Enligt Sars och Hildebrands beräkningar skall, vad Norge vidkommer, befolkningen ha
minskats från 318,000 till 227,000 (i Sverige från 523,000 till 316,000). Man antager, att den
ursprungliga folkmängdssiffran nåddes först 150 år senare. Av Norges biskopar dogo alla utom
Öslobispen. Bland de andliga var dödligheten nog förhållandevis störst, vilket visar, att de sökt
bringa de döende tröst och den sista smörjelsen och därvid ådrogo sig sjukdomen. Kyrkan
miste så många medlemmar, att prästvigning måste ske redan vid 18 i st. f. 25 års ålder och
många inkallades från Sverige, däribland, som vi tidigare sett, även den blivande ärkebiskop
Vinald, som förut varit präst i Linköpings stift. I Kastelleklostret i Kongahälla återstodo
endast tvenne bröder att förrätta gudstjänsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
