Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hisingen (ej Västgötadelen) - Björlanda socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
de närvarandes åsyn utan att någon kunde säga, vart alltsamman tog
vägen.
Före sin död har ovannämnde kapten Stormerantz berättat, att då han
vid trappan mötte den förmenta hovmästarinnan, hennes hand varit liksom
man tagit i en svamp. Bemälte kapten dog 3 dagar därefter. Men
hovmästarinnan, som låg sjuk i Stockholm och om det inträffade ingen vetskap
hade, avled 6 veckor efter drottningens död.
Händelsen är så mycket mer märkvärdig, som hela vakten sett vagnen
och rapporterat dess ankomst för kaptenen. Konungen gav befallning till
gardet, att händelsen ej finge utspridas, slutar Loenbom.
Storegården ägdes vid denna tid av Margareta Huitfeldt. För Kallhed
och Lunnagården uppgives, att de ägas av bönderna; Högen slutligen av
Peder Eriksson Rosenschöld.
Peder Eriksson Rosenschöld (son till handelsmannen Erik Michelsson i
Hudiksvall) skrev sig till Forsvik, Fogelstad och Långbro, alla i Södertörn.
Född i Hudiksvall var han till en början kopparköpman vid Stora
Kopparberget men blev sedermera sekreterare i Riksens Kammarkarsli, assessor i
Göta hovrätt (1634) och likvidationssekreterare på ambassaden till Danmark,
England och Holland (1635). Under sin tjänstgöring i Kammarkarsliet
raderade han, dock sig själv till förlust, i ett Kungl. brev, varför, då han under
sin ambassad till England blev adlad av konung Karl Stuart och detta
omtalades i rådet, drottningen yttrade, att han »uppfört sig som en narr, då han
emottagit adelsskapet. Han borde ha erinrat sig sin i Sverige begångna akt
att förändra en statshandling, vilken gärning ingalunda adelig vore och
vilken gärning bort skrämma honom från all tanke på adelskap. Han kunde väl
näppeligen tänka sig, att adelsskapet skulle av regeringen i Sverige stadfästas
ej heller att någon redelig man bland adeln skulle lida honom jämte sig på
riddarhuset». Emellertid synes han sedermera, ehuru först efter stora
svårigheter, och sedan det påvisats, att han ej haft fördel utan fastmera skada av
raderingen, på regeringens befallning blivit introducerad (1639). Han blev
häradshövding i Kåkinds, Gudhems och Laske härader (1653) och avled 1656 samt
ligger begravd i Mölltorps kyrka i Skaraborgs län. Han var gift dels med
Catharina Olofsdotter, dels med Elin Krabbe i hennes andra gifte (dotter av
Jöns Ericsson Krabbe till Rådö och Ölmenäs).
I sitt första äktenskap hade han tvenne barn. Sonen Gabriel blev
överstelöjtnant vid Västgöta infanteri och gifte sig med Dorothea Bjelke
i hennes andra äktenskap. Gabriel Rosenschöld skriver sig till Ström och
dog barnlös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
