13 Skomakare kniven (fig. 4 c) är lång, tunn och lancett formad, utan skaft. Amatören tillrådes dock att linda knivens oslipade del med en läderremsa, emedan den annars lätt gör ont i handen och förorsakar bläsor. Knivarna måste hållas mycket skarpa, och kan man ej slipa dem själv, bör man åtminstone lära sig att bryna dem. — Papper innehåller ofta sand, och slöa verktyg kräva dubbelt arbete och giva fula skär. Skärbräde För att icke förstöra bordet användes ett skärbräde av bok. Ek innehåller sand och gör knivarna slöa. Göres brädet av för löst trä, t. ex. furu, blir snittet orent. En lagom storlek är 75 X 40 X 4 cm. Man måste alltid skära vinkelrätt mot träets ådring, och när brädet fått för mycket skåror eller om det slagit sig, låter man hyvla av det. — Ett stycke vanligt fönsterglas är utmärkt att skära papper på. Skärpsten (fig. 24) Denna användes till underlägg vid skärpning av skinn och består av ett stycke finslipad sandsten omkring 16 X 26 cm. En marmorskiva duger icke att använda, då den gör knivarna slöa, och ett skärbräde av trä erbjuder icke tillräckligt