73 sedd med skarp fals, pärmarna lika tjocka som falsen samt bokryggen överklistrad med falsväv. Om man ser efter på mycket gamla böcker, finner man att häftsnörena ligga utanpå ryggen, och bilda en valk, icke som nu falla in i densamma. Härifrån komma de upphöjda binden, vilka nu åstadkommas på ett helt annat sätt. önskar man sådana bind, utmärkas deras plats på lösryggen, sedan denna utskurits. De böra i möjligaste mån sammanfalla med häftbinden, dock dekoreras aldrig en bok med mindre än fyra upphöjda bind. På ryggpappen ritar man upptill vinkelrätt en linje 4 mm. från överkanten. Vid lösryggens underkant uppritas likaledes en linje 10 mm. från kanten och fullkomligt vinkelrätt. Fältet mellan dessa linjer delas i 5, 6 eller flera lika stora delar, och linjer uppritas vinkelrätt över ryggpappen. Binden skäras av papp, eller bättre av sulläder, omkring 2 mm. breda och lika långa, som pappryggen är bred. De sålunda utskurna remsorna fastlimmas efter de på lösryggen utritade linjerna. Sedan de torkat väl fast, förtunnas ändarna med skomakarekniven, så att de slutta mot lösryggens längd. Lösryggen fuktas något med en svamp, rundas i handen, formas efter boken och fasttryckes mot det med klister bestrukna skinnet. Sedan skinnet fastsatts mot pärmarna, ned-gnides det på båda sidor om de upphöjda binden,