Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idrotti&kämparnas vän
Det var 1925. Svenska Brottningsförbundet
hade erhållit inbjudan att låta sig representeras
vid Europamästerskapen i Milano s. å.
Vederbörande ville naturligtvis ingenting hellre än låta våra
duktiga brottare visa sina färdigheter i den ädla
brottningskonsten för Mussolinis trogna, men —
det fattades pengar i tillräcklig myckenhet i
förbundets kassa. Efter åtskilliga om och men — bl. a.
efterlystes en mecenat — vidtalades D. N. att
garantera en »Milanomatiné» å Cirkus i akt och
mening att få pengar till finansieringen av den
långväga och dyrbara resan. När allt var klappat
och klart — bl. a. skulle »Finlands brottarkung»,
Kokkinen och »Skånska lejonet» Calle
Vester-gren mötas om vem som var vem — åsterstod
endast förhyrandet av Cirkus, den enda tänkbara
täv-lingslokalen.
Men här gasterade Rolf, kväll efter kväll
förnöjande en fulltalig publik med bl. a. visan om de
vackra flickorna på öckerö.
»Jo da, det gick nog att få disponera Cirkus en
söndagsmiddag, men det kostade bara 350:—
kalla riksdal eros — mycket pengar just då, när varje
öre behövdes. Men vad var att göra åt den
saken, resonerades det. Det var bara att betala den
äskade hyran och sända en brottare mindre.
Men som jag just då tydkte att hyran för den
gamla hästopran alltid varit väl hög för
brottnings- och boxningstävlingar, fick jag en idé: Jag
skulle tala med Rolf om saken, d. v. s. hyran, och
om möjligt få den nedsatt. Jag hade noga
förberett mig till mitt första sammanträde med den
av mig så beundrade store charmören: jag skulle
hålla ett vackert tal, hade jag bestämt. Ty hyran
skulle pressas ned till minsta möjliga höjd.
Pa utsatt tid kom Rolf. Och jag satte i gång:
»å nu ä dä så, förstår hr Rolf, att ju mindre hyra
vi få betala, ju flera grabbar få vi sända till det
soliga Italien att hedra gamla Sverige — å nu
vädjar —.»
»Stopp, stopp», sa Rolf, »det är klart att våra
duktiga brottare ska iväg, så många som möjligt.
Och att de komma att hedra både sig och gamla
Sonja Henie presenteras!
Att Ernst Rolf var en stor och verksam
idrotts-vän är så allmänt bekant och omvittnat att det
är överflödigt att vidare orda härom. Men
att han inte bara var en uppmärksammad »hejare»
på Stadion utan även med varm hand och i all
tysthet kunde ge idrotten ett handtag, det bör kanske
anföras i den bok, hans behjärtade vänner velat
utge till hedrandet av hans minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
