Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, jag märker det, men jag har inte/ tid i dag
heller. Ni ser ju att jag är upptagen.»
»Men direktörn måste höra mej. Det tar ju inte
mer än fem minuter.»
»Välsignade människa att vara envis! För
övrigt är här ju slädkt över allt.»
»Ja, men maskinmästarn har lovat tända igen,
bara direktörn ger sin tillåtelse.»
»Ja, men vi har ingen pianist heller.»
»Joodå! Jag har bett herr Wehle att stanna en
stund, och han sitter i orkestern och väntar.»
Då skrattade Rolf.
»Ni var mej en liten envis en. Nå, kör till då,
bara det går fort.» Och vänd till mig fortsatte han:
»Ursäkta mej ett par minuter, men den här
damen har faktiskt rest efter mig från stad till stad
för att få provsjunga. Jag kommer strax.»
Ljuset tändes. Rolf gick ned i salongen. Damen
stegade fram till rampen och sjöng med en mörk,
underligt lidelsefull timbre en kuplett till Wehles
ackompanjemang. Redan efter andra versen
avbröt Rolf med orden:
»Tack! Det är bra. Kom upp till mig på
Standard i morgon förmiddag, så skall vi skriva
kontrakt. God natt!»
Jag såg hur den ganska taniga unga damen
dansade runt på scenen av förtjusning.
På vägen till Standard yttrade Rolf:
»Den där var ju riktigt bra, vet jag. Den kan
det säkert bli någonting av med tiden.»
Och Rolf misstog sig heller icke.
Damen ifråga lät sedermera höra talas om sig
under namnet — Zarah Leander.
En av de första kassabokssidorna. Affärsverksamheten tog upp sig så pass
att i december samma år 1905 tjänade unge Ragnar över 90 kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
