Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sorgflor
kring idroltsfanan
Svensk idrott har sorg, ty dess ståtligaste
Stadionhejare, dess hjärtligaste
scenklac-kör, dess fryntligaste motionscenter och
dess vänligaste supporter har gått ut i den
stora tystnaden.
Ernst Rolf för alltid tyst: hans legendariska
leende släckt och tillslutet, lösa, skära hullet
stelnat, varma hjärtat vinterkalit, hela den
praktfulla rastlösa sextoncylindriga
männi-skomotorn avstannad — det är oss en
katastrofal, en vidunderlig verklighet.
Där högg Dödens lie i rött, blodskälvande
kött.
Där höggs en stöddig bit ur organismen
Sverige, ja, ur samfundet Norden.
Såvitt mänsklig storhet betyder effektiv
levande kraft — och annan beskrivning
håller väl ej — var Ernst Rolf en stor Nordens
son. Han omsatte millioner och åter
millioner. Han var de sexhundra melodiernas man,
de tusen artisternas förare och de tiotusen
leendenas herre. Han famnade två
generationer: förkrigsidyllen och efterkrigshaussen
(med dess förskola, gulaschtiden)i
I seklets tredje tidsålder — de äro korta
nu passade han ej. Rationaliseringens och
resignationens man var han ej.
Men i tvenne lysande svenska decennier
gav han klang, rytm, ton och tempo — ja,
även ord och besked.
Han började med beväringstrallarna och
det älskvärda lebemansnynnandet: »Har du
inte sett Amalia?», »Det kan man inte, det
kan man inte, om man vill vara gentleman»,
»Hallå, hallå, Kalle gamle vän», »Putte, du
är min ögonsten» — växte ur vapenrocken
och Bernssmokingen och i fracken, ja
frackslängkappan (och den elfenbensknappade
ebenholzkäppen!) varmed han 1917
hänryck-te Köpenhamn och intog Fenix — blev »grand
charmeur» och landsförförare från och med
»Mitt svärmeri är alltså här» —
kommenderade mitt under kristiden nationen »Lägg
dina sorger i en gammal säck!» (enligt uppgift
Svenska Brigadens strids- och hemlandssång
april 1918!) — åtta år senare var han ännu
»Bättre och bättre dag för dag!» —
avverkade ganska effektivt stelheten i landet med
den Columbi-ägg-geniala »Ursäkta, mitt
namn ä’ Boman, kan jag få lov å skratta me’?»
— förnöjde och förädlade — ja, ty
denna förtroendefulla glädje berikade och
befriade; ja, ty sprit- och sexualtarvlighetema
och flabbjargongen fläktades bort––––––-
han bjöd stora varma famnen åt rallare och
modister, motorcykelköpande daladrängar
och odygdiga gamla frack- och
chapeau-claque-gossar — gnolade bort klasshat och
olust med en enkel och en samhörd sång som
gick till folke-et fram — öppnade
nöjestemplens portar till världen, tog hit
Bokken-Las-son, Wildenvey och Alstrup, Ivor Novello med
sina på flygeln upphoppade
dock-förtroller-skor och Calle Pedersen-Brisson med sin
atletiska Tilde, importerade Hawajimusiken, ja
tjocka Luwaun själv, odlade Christiné och
Scotti — tidigare hade han bjudit
överförtjusta eller gripna Stockholm »Madelon»,
»Tipperary» och »Till the boys come home»
— presenterade engelska och tyska jazzband.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
