Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till det Akademiska Konsistoriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förhållandet är helt naturligt, då man besinnar, att det framför andra
äger en universell karaktär, hvarför ock dess välbefinnande
måste återverka på alla punkter af det vetenskapliga lifvet.
Det är den. rustkammare, där de flesta vapen, med hvilka
de andliga striderna skola utkämpas, stå att hemta. Och
därest man ej försörjer ett bibliotek med de vetenskapliga
skatter, som universitetet för sitt arbete ovilkorligen
behöfver, förfar man lika ovisligt, som den hvilken underhåller
en god och dyrbar här, men undanhåller densamma de för
striden nödiga vapnen. Och liksom medvetandet af att gå
fienden till mötes med en ofullständig och dålig utrustning
i hög grad försvagar härens moraliska kraft, så återverkar
det i längden djupt nedtryckande på den vetenskaplige
arbetarens lust och mod, om man förvägrar honom de vapen
han måste äga, för att med framgång kämpa sitt fosterlands
andliga täflingsstrid.
Och man får ej föreställa sig, att därför att en
institution ej är alldeles förgäten med anslag, ja ej ens därför att
detta kan synas i och för sig utgöra en icke obetydlig
summa, det därför stall vara allt välbestäldt. Understödet
måste vara så tillräckligt, att det därmed afsedda målet
vinnes. Där åter alltför mycket i detta afseende fattas,
uträttas mycket litet, trots allt. hvad som påkostats. Och man
bör dessutom icke förgäta att, om äfven så skulle varit,
hvilket dock aldrig med universitetets bibliotek varit fallet, att
en tid funnits, då de medel hvaröfver man förfogade för
institutionens behof kunde anses tillräckliga, däraf ingalunda
följer, att samma medel i en annan tid också böra vara
tillfredsställande. Ty krafven måste genom förhållandenas egen,
inneboende makt ovilkorligen växa med tiden. Utveckling
är lösen på lifvets alla områden, och vetenskapens gör
härutinnan långt ifrån något undantag. Tvärtom är det ett för
alla välkändt faktum, att vetenskapens område alltjämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>