Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den ekonomiska totalbilden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af 4,181 personer, för hvilkas räkning 45,724 volymer (däraf
3,690 handskrifter) utlemnats. År 1893 sjönk siffran af
volymer utlemnade i läsesalen till 34,934, men detta utvisar
långt ifrån någon minskning i dess användning, såsom synes
redan däraf, att antalet af därstädes arbetande personer
samtidigt växte från 4,181 till 4,493. Förklaringen ligger däri,
att det i läsesalen uppstälda referensbiblioteket, som de
besökande få själfva direkt använda, i betydlig grad
utvidgats med just sådana arbeten, som ofta efterfrågats.
Emellertid torde dylika siffror föra ett talande språk, ty de
vittna, huru ojämförligt mycket mera än förr biblioteket
tages i anspråk, men ock att dess förmåga att gå de
arbetandes behof till mötes måste och förtjänar att utvecklas.
Om trots allt detta någon önskade ännu ytterligare
bevis för att anslaget är för litet, borde en erinran om,
huru förhållandet är på andra ställen ordnadt, bidraga att
skingra tviflet. Huru svagt till sin utrustning
universitetsbiblioteket är, jämfördt med det Kongliga i Stockholm, har
jag redan påpekat. Exempel hemtade från utlandets
bibliotek till sakens bestyrkande kunde ock lemnas i ej
obetydligt antal. Jag vet visserligen alltför väl, huru litet
afseende mången är benägen att fästa vid dylika, i det man
drager sig bakom en erinran, att våra tillgångar ej kunna
jämföras med förhållandena i rikare länder. Det torde dock
ej vara ur vägen att härvid påminna, att om man ej anser
den vetenskapliga bildningen som en onödig lyx — och
svenska statsmakterna hafva dock genom sina ansträngningar
för dess befrämjande visat, att de erkänt vigten af att
fosterlandet är inom det högre internationella kulturarbetet
värdigt representeradt — måste man underkasta sig
uppoffringar för målets vinnande. Man behöfver ej täfla i det
som öfverflödigt är, men under en viss gräns kan man
aldrig gå utan att sätta uppgiften i fara. Jag åtnöjer mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
