Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Carlson Bonde † av Fr. Vult von Steijern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL CARLSON BONDE 77
Kammarens talmansklubba i hans hand, liksom äfven den läggning, han
gärna gaf åt handhafvandet af de mångfaldiga förtroendeuppdrag, hvilka
inom det sociala lifvet föllo på hans lott, för den uppmärksamme
iakttagaren bär vittne om, huru denna känsla som en underton gick igenom
det hela.
Som bekant fingo dessa uppdrag en utsträckning, hvilken särskildt mot
slutet af hans lif gjorde honom till säkerligen en af de mest upptagna
personerna i vårt land. Men förklaringen härtill är ej svår att finna. Ett åt
skilda håll lika vaket intresse, omfattande bildning, praktisk blick och ej
minst en sällsynt lätthet att snabbt och säkert sätta sig in i olika frågor —
hvartill ytterligare kan läggas en, som det tycktes, outtröttlig förmåga att
ge praktisk användning åt dessa egenskaper — gjorde det till en snart sagdt
själffallen sak, att en dylik kraft, helst där viljor och förmågor af detta slag
äro så pass sällsynta som hos oss, skulle tagas i anspråk på ett sätt, som
ej torde haft många motstycken: hvar helst det behöfdes en duglig och
representativ ordförande, en intresserad styrelseledamot, hade det nu en
gång blifvit så, att blicken gärna i första hand föll på friherre Bonde, och
aldrig hörde man talas om, att han undandrog sig ett dylikt uppdrag, där
han trodde sig kunna vara till nytta; men för dem alla räckte hans tid och
intresse till.
På detta sätt blef hans namn knutet till en snart sagdt otalig mängd
af sammanslutningar, föreningar, sällskap och affärsföretag med vidt skilda
mål och sträfvanden, i hvilka alla han efterlämnar minnet af ett med rätta
högt skattadt arbete; och när han gick bort, blef det på detta sätt också
tomt på många håll — en tomhet, som det ej öfverallt skall bli så lätt att
ersätta.
Ett område, där hans bortgång efterlämnar ett af de största
tomrummen, är det, hvaråt denna tidskrift vill ägna sitt arbete: den svenska
bokvärlden. Ty till allt öfrigt kommer, att äfven inom denna var friherre
Bonde en af våra främste. Majoratsherre till ett af våra största
fideikommiss, berömdt för sina dyrbara samlingar på flera områden, var han såsom
sådan äfven innehafvare af Ericsbergs stora bibliotek och arkiv, i sitt slag
de förnämsta privata inom landet. Dess skatter blefvo i hans hand ej blott
ett visserligen kostbart, ehuru i alla fall endast dödt inventarium, som
pietet-fullt bevarades, sådant det mottagits, men en lefvande organism, alltjämt
stadd i utveckling och tillväxt. Ty med dem hade han därjämte — och i
sällsynt grad — ärft kärleken till böcker och bokväsen, och ingen som
närmare kände honom, kunde misstaga sig på, att äfven om det praktiska
lifvets mångahanda kraf lämnade allt mindre tid öfrig för dylikt, så var ändå
alltid denna kärlek, »den ljuf liga sjukdom, som kallas bibliomania», en af de
starkast dragande makterna i hans lif, en hjärtesak, för hvilken han, midt i
politikens och affärernas kyliga atmosfär, ända till slutet förblef lika varm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
