Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 E. W. DAHLGREN
sig själfva ej af större betydelse, som denna uppsats afser att meddela. Såsom
inledning därtill må lämnas några upplysningar om de viktigaste
kartografiska arbetena från den ifrågavarande perioden i några af det Tyska rikets
länder. De därvid fogade bibliografiska hänvisningarna kunna måhända
locka en eller annan forskare till närmare studier i ett ingalunda ointressant
eller oviktigt ämne.
Den ledande ställningen inom 1500-talets tyska kartografi kan
tvifvelsutan tillerkännas Bayern. Redan 1523 hade Johannes Turmair, efter sin
födelsestad Abensberg kallad Aventinus, utgifvit en karta öfver
Obern-und Niederribaiern bey den alten im Latein und Kriechischen Vindelicia.
Den är ett tämligen groft träsnitt, som, ehuru för sin tid ett märkligt arbete,
knappast kan räknas bland dem, hvarför verkliga mätningar legat till grund.
Såsom andra liknande blad har den blifvit ytterligt sällsynt; blott två
exemplar äro kända; i facsimile har den jämte ett därtill hörande textblad blifvit
utgifven under titel: Aventins Kar te von Bayern MDXXIII. Im Auftrage
der Geographischen Gesellschaft in Munchen . . . herausgegeben und erläutert
von Dr. JOSEPH HARTMANN. Mit einem Vorwort von Professor Dr. EUGEN
Oberhummer. Munchen 1899.
Af vida större betydelse och intresse är Philip Apianus’ (eg.
Biene-witz) karta öfver Bayern. Denne, en son till den berömde astronomen och
geografen Petrus Apianus, hade 1552 efterträdt sin fader såsom professor
i matematik vid universitetet i Ingolstadt. Två år senare erhöll han af
hertig Albrecht af Bayern uppdraget att framställa en karta öfver hans
besittningar. Uppmätningsarbetena kräfde sju somrar och voro fullbordade 1561;
två år därefter förelåg själfva kartan färdig, ett jätteverk i 40 blad,
tillsammans bildande en yta af ej mindre än 484 kvadratfot. Denna karta,
som-enligt sin författares ord, för hertigen hans herre skulle blifva »en evig
klenod och berömmelse», existerade ännu 1782, men var då så illa tilltygad
af råttor, att man beslöt sig för att helt simpelt bränna upp den.
Lyckligtvis hade originalet ett tjugotal år tidigare blifvit kopieradt på 14 blad, och
denna kopia förvaras ännu i Munchen. Vi äro dock ej hänvisade ensamt
till denna för att göra oss en föreställning om det hufvudsakliga af Apianus’
arbete. Då detta till följd af sina dimensioner var tämligen ohandterligt,
synes kort efter fullbordandet tanken hafva uppstått att reducera kartan till
en mindre skala — från originalets omkring 1 : 45,000 till 1 : 136,000 — och
att utgifva den af trycket. Hertig Albrecht, som, om han icke själf gifvit
initiativet härtill, åtminstone lämnat sitt medgifvande till publiceringen, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
