Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
wiee sie doch vorkaufft werden solten, an sich genhomen und dafür die
Tomos operum Doct. Martini Lutheri in die Kirche zu Segeberge gegeben
Anno 1583 anno aetatis suæ 58»[1]. Efter reformationens införande i Danmark
ha väl vid klostrets upphäfvande handskrifterna antagligen förflyttats till
kyrkobiblioteket, och då man icke vidare hade någon användning för de
papistiska skrifterna, ansågs det lämpligare att försälja dem på auktion än
att behålla dem. Från detta öde räddades de emellertid af Henrik Rantzau,
äfven om räddningen blott var tillfällig.
Huruvida vid Prags eröfring 1648 jesuitkollegiets bibliotek blifvit utsatt
för en systematisk plundring, är hittills ej bekant. I alla händelser finnas
icke några vidare spår bevarade af böcker härifrån i svenska offentliga
bibliotek[2]. Att öfverhufvud detta bibliotek kunnat räddas undan svenskarne
är otroligt, då ju Prag som bekant togs genom en hastig och oväntad
öfverrumpling, och att efter intagandet jesuiterna skulle fått tillfälle att sätta
sina skatter i säkerhet, är ännu mera osannolikt. Troligare är väl, att
svenskarne på andra håll i den rikt försedda staden fingo rof nog. Den
kungliga konstkammaren och de furstliga palatsen lämnade till öfvermättnad byte
åt både officerare och menige, och gällde det litterära skatter, hade man det
på Hradschin, den kungliga borgen, uppställda Rosenbergska biblioteket att
förfoga öfver för svenska statens räkning. Det gällde ju att snarast möjligt
rädda, hvad räddas kunde, före fredsslutet. Dock synes det, som om
åtminstone en del af jesuitkollegiets bibliotek bortförts från Prag. Ofta hände det
ju, att någon af de högre officerarne eller de medföljande mera litterärt
intresserade civilämbetsmännen lade beslag på böcker ur de af svenskarne
eröfrade biblioteken. Nu befann sig vid denna tid i Prag den svenske
krigspresidenten Alexander Erskine[3]. Denne hade, enligt hvad han själf i bref
berättar, för vana, då han medföljde hären, att så snart någon stad eller ort
intagits, fortast möjligt begifva sig till jesuitkollegier eller andra institutioner,
där bibliotek och arkiv funnos och därifrån medtaga viktigare handlingar för
att sedan på lediga stunder genomläsa dem. Af sådana handlingar hade han
skaffat sig ett vackert privatarkiv, som han förvarade i sin nyuppförda
bostad i Bremen[4].
Att han äfven på detta sätt kommit i besittning af ett ståtligt bibliotek,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
