Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPSALA UNIVERSITETSBIBLIOTEKS GRAVYRSAMLING 285
états. Särskildt rikhaltiga äro afdelningarna för tyska 1500-tals- och franska
1600- och 1700-talsgravyrer.
Som inledningsvis framhållits, är det till öfvervägande del genom
donationer, som dessa samlingar tillkommit. Från den Brinkmanska komma
sålunda de 449 Chodowiecki-bladen, åtskilliga Goltzius-gravyrer samt det af
ett 40-tal stick sammansatta reproduktions verket La Grande Galerie de
Versailles. Af bibliotekets italienska arbeten, såväl äldre som yngre,
förskrifver sig äfven en stor del från detta håll.
Om Brinkmans donation är den största, så måste dock otvifvelaktigt
general Hårds betecknas som den i kvalitativt hänseende förnämsta. En
nästan fullständig serie af Dürers Stora passionen, större delen af
Rembrandtsamlingen, så godt som allt vi äga af Callot, två stick af Lucas af Leyden,
hela Le Clerc- och Ridinger-kollektionerna ha vi denne donator att tacka
för. Lägga vi härtill de många goda arbeten af Rubens-skolan, den
förträffliga samlingen af reproduktioner efter Vernet af Le Veau, Aliamet, Le
Bas m. fi. samt de talrika rococo-bladen, få vi erkänna, att Hård var en
lika fin gravyrkonnässör som han var en tapper krigare.
Äfven professor Quensels gåfva har tillfört biblioteket afsevärda tillskott
till dessa samlingar. Några blad af Durer — bland dem porträttet af
Willibald Pirckheimer — fem af Lucas af Leyden, sex af Wenzel Höllar
medföljde denna donation.
Icke minst med hänsyn till dessa donatorers frikostighet är det
att hoppas, att personalförhållandena vid universitetsbiblioteket framdeles
måtte bli sådana, att samlingarna kunna erhålla den vård, hvartill deras
värde berättigar dem. Detta synes så mycket mer önskvärdt, som den
man, hvilken står bakom den värdefullaste gåfvan, general Hård, i sitt
testamente vid samlingarnas öfverlåtande fäster det uttryckliga villkoret
»att de så förvaras, att fullkomlig säkerhet om deras vård för framtiden
vinnes, i förening med tillfälle till deras ändamålsenliga begagnande». Ty
det är »öfvertygad om vikten af att med inrättningarne för den vetenskapliga
undervisningen kunna förbinda tillfälle till ett på egen åskådning grundadt
studium af de bildande konsterna, och för att hjälpa en brist vid Upsala
universitet och gagna den studerande ungdomen», som den gamle krigaren
enligt testamentets ord skänker sina konstverk, hvilkas samlande utgjort
en af hans »mäst tillfredsställande sysselsättningar».
Universitetsbibliotekets gravyrer, hvilka hittills ej innehaft någon
själfständig ställning utan sorterat under planschsamlingen, i hvars öfriga
afdelningar stora delar af densamma ingå, ha hittills så godt som fullstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
