Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Meyer † av Eugène Lewenhaupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 EUGENE LEWENHAUPT
Efter aflagd mogenhetsexamen vid Stockholms gymnasium den 15 maj
1872 inskrefs han samma höst som student vid Upsala universitet, där han
snart började idka studier för filosofiekandidatexamen. Det literära
intresset, som redan under skoltiden tog sig uttryck i vittert författarskap inom
familjekretsen och i flitigt deltagande i en literär kamratskrets’ vittra idrotter,
förde honom snart in i de estetiska studierna, hvilka vid denna tid hade en
rik blomstringsperiod vid det uppsvenska universitetet tack vare C. R.
Nybloms väckande och medryckande föreläsningar samt den nyinstiftade
Estetiska föreningen, som då fyllde det behof, som sedan fick näring i de mycket
senare uppkomna seminarierna. Filosofie kandidat 1877 och filosofie licentiat
1882, promoverades han s. å. till filosofie doktor, sedan han offentligen
försvarat en akademisk afhandling: Studier i den Ronsardska skolans poesi.
Kort efter promotionen afreste han till Italien, där han under studier i
literatur- och konsthistoria samt italienska språket kvarstannade ända till
och med sommaren 1884. Under detta tvååriga uppehåll grundlades hos
honom hans under hela lifvet bevarade kärlek till och intresse för Italien,
dess språk och literatur samt ej minst för dess folk, hvilkets naiva, sorglösa,
skönhetsälskande natur i mångt och mycket var besläktad med hans egen.
Efter någon tids lärarverksamhet, som emellertid ej lämpade sig för
hans läggning och ej heller intresserade honom, återvände han till Upsala
för att genom en ny akademisk afhandlings författande göra sig kompetent
till en docentur. En sådan, i literaturhistoria, erhöll han ock den 30 maj
1888 efter att offentligen hafva försvarat en akademisk afhandling: Gustaf
Rosenhane, hans lif och verksamhet, ett bidrag till den svenska
literaturhistorien under 1600-talet. Som docent kvarstod han till 1910, isynnerhet
under 1890-talet utöfvande en liflig verksamhet som föreläsare samt ledare
af det literaturhistoriska seminariet och den propedeutiska kursen i svensk
literaturhistoria.
Hans stora bibliofilintresse, hvarom hans rikhaltiga och väl
konditionerade bibliotek sedan länge burit vittne, förde honom dock redan 1890 in
på biblioteksbanan, då han den 9 sept. d. å. antogs till e. o. amanuens vid
universitetsbiblioteket i Upsala, där han den 28 mars 1900 avancerade till
andre amanuens för att den 25 febr. 1910 utnämnas till förste bibliotekarie.
Med stort intresse ägnade han sig åt denna nya verksamhet. Ehuru under
hela sin tjänstgöringstid deltagande i alla de olika arbeten, som ett bibliotek
fordrar, nedlade han dock 1892—1904 sitt gedignaste och mesta arbete på
ordnandet och katalogiserandet af den stora Westinska boksamlingen, öfver
hvilken nu, tack vare honom, föreligger en handskrifven katalog i 28 band.
De senare åren förestod han dels läsesalen, dels handskriftsamlingen, där
han bl. a. registrerade ett par afdelningar samt påbörjade katalogiseringen
af den stora Rääfska brefsamlingen.
Under upprepade resor i utlandet studerade han med intresse och
noggrannhet därvarande bibliotek samt deltog i tyska bibliotekarieförsamlingens
möten i Berlin 1906 och i München 1912. Öfver sin 1908 med riksstatens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
