Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recension: Pro novitate, Pars secunda av Isak Collijn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de flesta af de sålunda arkivaliskt framdragna bokbindarna har Hedberg som
jag nämnde också kunnat påvisa af dem utförda band. Flera af de äldsta
räkenskaperna i Kammararkivet, Rådhusarkivet, m. fi. arkiv äro bundna i
samtidiga originalband, och Hedberg har genom ett noggrant studium af de
blindstämplar, hvarmed dessa band äro prydda, kunnat särskilja flera af de
olika verkstäder, ur hvilka de framgått[1]. Han har vidare genom att i
ypperliga reproduktioner återgifva samtliga stämplar åstadkommit en
materialsamling, som helt enkelt är grundläggande för all kommande forskning rörande
våra äldre svenska bokband. Den metod, som tillämpats vid reproduktionen
af stämplarna, är helt ny och afviker från de prof, som bl. a. lämnats af
Schwenke i en afhandling Zur Erforschung der deutschen Bucheinbände des
IS. und 16. Jahrhunderts (i: Samml. bibl.-wiss. Arbeiten, Bd XI) och som
åstadkommits genom att afrifva stämplarna på tunnt papper med litografisk
krita och därefter antingen öfverföra dem på sten eller reproducera dem i
fototypi. Det Hedbergska förfaringssättet synes bestå i en slags afgjutning
af själfva stämpeln, så att det är denna och icke den med densamma i lädret
åstadkomna figuren, som reproduceras (se fig. s. 389).
Utrymmet tillåter icke att i detalj ingå på den intressanta uppsatsen.
Vissa af Hedbergs slutledningar synas dock behöfva undergå en förnyad
pröfning, hvilket ju icke är mer än rätt och billigt, då forskningsresultaten här
för första gången meddelas. Om andra saker kunna olika meningar råda;
jag tror således t. ex. icke att man på grund af förekomsten af holländskt
tryckmakulatur i ett bokband kan sluta till, att bokbindaren varit holländare
(s. 131), ej heller kan jag gå med på Hedbergs åsikt, att de af
Bartholo-mæus bundna banden, som prydas af stämplar i form af narrhufvuden,
beställts af Olaus Petri för att däri inskrifva komedistycken (s. 129). Mot
själfva anordningen af uppsatsen kan anmärkas, att afbildningarna åtminstone
i början icke korrespondera med texten, hvarigenom ett ständigt bläddrande
i boken blir nödvändigt; den myckna kursiven stör också det typografiska
helhetsintrycket. Reproduktionerna, som förfärdigats på Generalstabens
litograf iska anstalt, äro som sagdt förträffliga. På fig. 11 hör emellertid den
nedersta stämpeln icke till det uppgifna bandet. Ett register skulle äfven
hafva gjort afhandlingen ännu värdefullare.
Af det sagda torde till fullo betydelsen af Arvid Hedbergs forskningar
rörande hans eget yrkes historia i vårt land framgå. Det är att hoppas, att
vidare bidrag skola följa, hvilka komma att kasta ett än klarare ljus särskildt
öfver den äldsta epoken i det svenska bokbinderiets historia. Det är med
ett alldeles särskildt nöje, som vi hälsa ett så värdefullt bidrag, en
prydnad icke blott för den nya Pro novitate, utan äfven för svensk bibliografi.
Isak Collijn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
