Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En stridsskrift af Berend von Melen mot Gustaf Vasa. Af Gottfrid Carlsson, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38 GOTTFRID CARLSSON
anklagelser, där Gustaf Vasa knappast hade riktigt rent samvete trots
bröderna Grips intyg af år 1533 (se ofvan s. 2), är herr Nils Bossons mord.
Herr Berends uppgift, att han skulle ha dödats i fängelset efter Stäkeborgs
kapitulation, är säkert oriktig; en gammal släktanteckning förmäler, att han
den 14 febr. 1522 »blef slagen i Vingåkers socken».1 Men att Gustaf Vasa
icke var alldeles oskyldig till dådet, synes framgå af ett yttrande, som Nils
Bossons måg och kamrat under Stäkeborgs belägring Holger Karlsson (Gera)
våren 1523 fällde till Hans Brask, om hur illa »den dagtingan blef herr
Nils Bosson hållen, som gjordes på Stäkeborg».2 För fullständighetens skull
kan också anföras vad Wulf Gyler, som gifvetvis på grund af sin
mångåriga tjänst hos Gustaf Vasa hade kännedom om rätta sakförhållandet, har
att säga om Nils Bossons död, ehuru denna relation,3 hvilken nedskrefs
efter Wulf Gylers brytning med konung Gustaf och hvars syfte just var att
nedsvärta den svenske monarken, naturligtvis får tagas med stor
försiktighet. Gyler berättar, att Nils Bosson — det är fråga om tiden närmast efter
Stäkeborgs kapitulation — mot lejd anslutit sig till Gustaf Vasa men icke
desto mindre af riksföreståndaren blifvit bragt om lifvet, enär denne
fruktade, att herr Nils till följd af sitt stora anseende skulle bli väld till
Sveriges härskare med förbigående af Gustaf Eriksson. Mordet hade tillgått
på så sätt, att Nils Bosson, då han »var på vägen» (från Stäkeborg?) och
allt under det att han af Gustaf Vasas folk, som sålunda med god vilja
bort kunna skydda honom, eskorterades från det ena nattlägret till det
andra, öfverfölls af några Gustaf Vasas »blodiglar», hvilka
riksföreståndaren låtit förkläda till bönder, och så ihjälslogs. Sedan hade Gustaf Vasa
år 1532 (minnesfel för 1533) begärt ett intyg af den mördades båda söner,
att han var oskyldig till deras faders död, och förmått dem därtill mot
löfte, att den äldre af bröderna, Birger Nilsson Grip, skulle få äkta
konungens systerdotter Brita Brahe, som förut varit förlofvad med en annan men
nu i följd af Gustafs önskan att vinna Griparna tvangs att bryta med sin
tidigare fästman.4 Allt detta skedde, säger Gyler, för Berend von Meiens
skull — han omnämner icke uttryckligen smädeskrift en men afser tydligtvis
den i densamma förekommande notisen om Nils Bossons olycksöde.
Så är von Meiens smädeskrift, i den mån vi nu kunna bedöma, en
blandning af tendentiösa lögner och mer eller mindre förvanskade sanningar,
1 Scriptores rerum Suecicarum, I: 1, s. 237.
2 Linköpings Bibliotheks Handlingar, II, s. 180.
3 Den ingår i Gylers ofvan s. 27 citerade anklagelseskrift mot Gustaf Vasa i
Königsbergs statsarkiv.
4 Birger Nilsson Grips och Brita Brahes bröllop hölls i Söderköping 2 nov. 1533.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
