Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om bokanteckningar som källor och behovet af provenienskataloger. Några exempel och några önskemål. Af O. Walde, Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM BOKANTECKNINGAR SOM KÄLLOR __________99
Ferdinand Wrba, Kurtzer Extract der Stadt-Recht in Königreich Böheimb,
tryckt i Prag 1693, och det därsammastädes 1691 tryckta tjechiska
originalet af samma arbete, bägge inköpta af Sparfvenfelt den 4 april.1 Daniel
Adam a Weleslavina, Nomenclator quadrilinguis
boemico-latino-græco-ger-manicus, tryckt i Prag 1598, är likaledes förvärfvad i Prag, men närmare
datum är ej angifvet."
Någon ytterligare utländsk resa, som Sparfvenfelt företagit, nämnes ej
i de tryckta källorna. Dock synes han år 1707 hafva gjort ett besök i
Holland, ty Gysbert Japix, Friesche rymlerye, Franeker 1684, har i
Upsalaexemplaret anteckningen »Amstelodami A:o 1707 mens. Octob.», skrifven af
honom.
En annan boksamling, som från proveniensanteckningarnas synpunkt
är mycket tacksam och utomordentligt gifvande, är vår ryktbare orientalist
och forskningsresande Jakob Jonas Björnståhls. Ungefär hundra år efter
Sparfvenfelt genomreste denne under åren 1770—79 stora delar af Europa
och har därunder lyckats göra betydande samlingar af böcker och
handskrifter, särskildt i allt som rör Orientens språk, litteratur och historia. En
del af hans samlingar kom genom donation till Upsala universitetsbibliotek,
och det är härifrån jag hämtat mitt material till denna undersökning. Många
af de funna böckerna äro dedikationsexemplar, däri antingen gif var en,
mottagaren eller båda gjort ofta rätt vidlyftiga anteckningar. Dessa arbeten
gifva oss en mycket god inblick i Björnståhls lärda umgänge, särskildt i
Italien och England,3 och de af gifvarna skrifna dedikationerna framhäfva
den ryktbarhet Björnståhl åtnjöt af samtiden. Oftast är det dock Björnståhl
själf som med sin ej synnerligen prydliga stil4 annoterar när och hvar han
fått boken och stundom gör riktigt utförliga anteckningar om olika ting af
intresse.
Som ett af Björnståhls fel har framhållits hans alltför stora dristighet
1 Obr. ser. 75: 324 o. 325 i UB.
2 I UB.
3 Tyvärr torde den del af Björnståhls böcker och manuskript, som han samlat under
en treårig vistelse i Paris, hafva gått förlorad. Han skrifver därom 1774 och ber Gjörwell
att genom bref från Kanslikollegium till svenske konsuln i Rouen, där böckerna hamnat,
försöka få kistan, hvari de voro förvarade, tillvaratagen och hemskickad. Men ännu
1780 efter Björnståhls död voro böckerna försvunna, och alla försök som gjorts att få tag
i kistan hade misslyckats. {BjörnståhVs Resa, D. 2, s. 169 och noten). Detta är säkerligen
orsaken till att inga böcker med anteckningar från Björnståhls franska resa äro bevarade.
4 I ett bref till kanslirådet Berch säger han på tal om drottning Kristinas piktur,
som icke är särdeles vacker samt ofta krånglig och oläslig: »Sit venia dicto för mig, som
icke har den lyckan att skrifva annat än kråkfötter sjelf» (BjörnståhVs Resa, D. 1, s. 531).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
