Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johann Siebenhirters brevarium. En af Kungl. bibliotekets miniatyrhandskrifter identifierad. Af O. Wieselgren, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
O. WIESELGREN
Handskriften har således efter allt att döma utförts omkring år 1470 af några
skrifvare i Millstadt för Johann Siebenhirters räkning och antingen af honom
själf blifvit skänkt till orden eller efter hans död kommit i dess ägo. På
grundval af dessa uppgifter kunna vi också få en förklaring på hur
handskriften kommit till Sverige. S:t Georgsorden stod nämligen något längre
fram på 1500-talet på flerfaldigt sätt i förbindelse med den i Kärnthen
mycket inflytelserika och mäktiga släkten Khevenhüller.1 Tvenne orden
tillhöriga slott, Landskron och Sternberg, såldes eller förpantades omkring 1540
till Christoph Khevenhüller, och något senare ställdes ordens alla egendomar
under administration af Georg Khevenhüller. Efter hvad som väl kan
antagas har handskriften under denna tid öfvergått i släkten Khevenhüllers
ägo. År 1629 måste Georg Khevenhüllers sonson Paul på grund af sin
protestantiska trosbekännelse lämna sitt fädernesland, hvarvid han hänvände sig
till Sverige och tog tjänst i Gustaf II Adolfs armé. Vid ett par tillfällen
lämnade han konungen betydande penningelån, för hvilka han som pant
erhöll kronogodset Julita i Södermanland, där han sedermera med sin familj
var bosatt- Han stod i hög gunst hos drottning Kristina och intog en
framskjuten ställning vid hennes hof. Möjligen har han vid något tillfälle skänkt
handskriften till drottningen, hvilken införlifvat den med biblioteket på
Stockholms slott. I de bevarade inventarierna är det emellertid icke möjligt
att återfinna den, något som emellertid i hufvudsak beror på att
inventarieuppgifterna äro så sväfvande och obestämda, att det blott i enstaka fall är
möjligt att afgöra, hvilken handskrift som uppgiften gäller. Att den
befunnit sig i den kungliga boksamlingen vid slottsbranden år 1697 och därvid
fått sina pärmar skadade af elden kan väl emellertid anses ytterst sannolikt.
Om de öden, den genomgått under tiden mellan 1697 och 1825, då den
återbördades till Kungl, biblioteket, är oss emellertid i närvarande stund intet
bekant.
1 Jfr Bernh. Czerwenka, Die Khevenhüller, Geschichte des Geschlechts ... "Wien 1867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
