Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÅRT STÖRSTA ENSKILDA MEDELTIDSBIBLIOTEK OCH DESS ÄGARE 233
I den härpå omedelbart följande teckningen af Hans Markvardssons
episkopat skildras, hurusom denne for till Rom och blef vigd till biskop i
Beros ställe.1
Härmed kan jämföras Messenius’ framställning i Chronicon episcoporum,
där Bero omedelbart efter Bengt Gustafsson uppföres i biskopslängden för
Skara med följande ord: »Doctor Bero, invictissimi Friderici III. Imperatoris
Romani famosissimus aliquandiu Mathematicus, solum Consistorii suffragio
Præsul Scarensis designatus est; non inauguratus unquam». Så berättas i
öfverensstämmelse med den ofvan citerade rimkrönikan, att Hans
Markvards-son själf begaf sig till påfvestaden och ändtligen genomdref, att han i stället
för Bero, »qui ecclesiæ Scarensi plus detrimenti quam emolumenti adduxit»,
bekläddes med biskopsvärdigheten.2
Annerstedt3 har gjort gällande, att rimkrönikans »Bero electus» —
Messenii chronicon tycks han ej ha rådfrågat — aldrig existerat utan att
hans namn af misstag insmugit sig i biskopsserien i stället för en Peder
Laurensson, som, då den dansksinnade Bengt Gustafsson 1452 nödgades gå
i landsflykt, enligt Karlskrönikan på Karl Knutssons tillskyndan valdes till
Bengts efterträdare men som snart afsade sig ämbetet utan att dessförinnan
ha mottagit laglig vigning. För denna uppfattning står emellertid redan den
omständigheten i vägen, att, såsom Annerstedt förbisett, mäster Bero enligt
Skarakrönikan först efter Bengt Gustafssons död 1460 valdes till biskop,
medan Peder Laurenssons electustid infaller mellan 1452, då Bengt
Gustafsson flydde till Danmark, och 1457, då han vid Karl Knutssons fall
återkom. Att Skarakrönikans uppgifter äro fullt pålitliga och att Peder
Laurensson och mäster Bero voro två olika personer, är f. ö. numera fastslaget genom
en undersökning af K. H. Karlsson, som därvid stöder sig på sina afskrifter
från Vatikanarkivet.4 Karlsson har emellertid icke haft kännedom om den
svenske universitetsläraren i Wien mäster Bero de Ludosia och om dennes
1438 tillerkändes underhåll från Enköpings hospital mot det att han vid Upsala domkyrka
hölle årlig läsning, »som en mester in studiis privilegiatis plegher att göra» (ANNERSTEDT,
Upsala universitets historia, I, s. 22). Mäster Andreas’ undervisning, som pågick ännu
1444, torde sålunda ha varit präglad af erfarenheterna från hans lärareverksamhet i Wien.
1 Script, rer. Suec, III: 2, s. 119 f.
2 J. Messenius, Chronicon episcoporum (1611), s. 82. — Messenius’ uppgifter gå
sedan igen i Spegel, Then Swenska Kyrkiohistorian, II (1707), s. 290, och Rhyzelius,
Episcoposcopia, I (1752), s. 178, af hvilka båda arbeten i synnerhet det senare förvanskat
Messenius’ framställning — det är från Rhyzelius, som förväxlingen mellan Bero Magni och
Peder Laurensson ytterst utgår.
3 Script, rer. Suec, III: 2, s. 120, not q.
4 K. H. Karlsson, Electus Björn i Skara samt striderna om domprosteriet i Skara
1449—1475; i Kyrkohistorisk årsskrift, 1905, s. 27—31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
