Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 RECENSIONER
tid till 1835 tillhörde honom och hans närmaste omgifning, öfvergick sedan
allt mera till det senare elementet, det första har numera försvunnit ur
samfundet. Helt naturligt ha sekreterarna kommit att spela en ledande roll inom
samfundet, detta dock med undantag af den förste, den mångfrestande P. A.
Granberg; så mycket mera har det blifvit fallet med efterträdarna B. E.
Hildebrand, R. M. Bowallius, H. Hildebrand, E. Hildebrand, S. Bergh från 1903.
Ordförandeplatsen förbehölls länge för olika växlande rikets stormän. Den
innehades 1849—1881 af G. A. Sparre, som efterföljts af O. M. Björnstjerna,
C. G. Hammarskjöld, C. T. Odhner och E. Hildebrand från 1903.
Förbindelsen mellan riksarkivet och samfundet, som till en början under
C. Adlersparres regim ej var den bästa, blef sedan så mycket intimare.
Materialet till publikationerna hämtades till större delen därifrån. Under
den period, då Hans Järta och Bror Emil Hildebrand ledde samfundets öden,
var bandet med riksarkivet särskildt starkt. Järtas banbrytande roll inom
riksarkivet för dess utveckling till en vetenskaplig institution får i Berghs
arbete i förbigående sin belysning. Nyordnandet af de stora oordnade
arkivmassorna medförde ej få fynd, som meddelades på samfundets
sammanträden och trycktes i handlingarna. Platsen som amanuens i
samfundet, på hvilken redaktionsomsorgen af handlingarna i främsta rummet
hvilade, anförtroddes i tur och ordning åt de unga vetenskapsmän i
riksarkivet, som Järta dragit dit. Brefväxlingen mellan Järta och Hildebrand
utgör författarens viktigaste källa för denna tid. Tidrymden
1830—1860-talet karaktäriseras såsom samfundets blomstringstid. Ensamt bar det uppe
urkundsutgifningen i landet. Ämnen för föredrag till sammanträdena, trots
att dessa då voro talrikare än senare, vanligen 8 om året, tröto aldrig.
Öfverhufvud synes samfundet ha spelat en betydande roll såsom ett
föreningsband mellan historiker i Stockholm, hvilken funktion senare upp.
tagits såväl af historiska föreningen som under olika skeden af olika
historiska klubbar. I en bilaga redogöres för de mera själfständiga föredrag,
som hållits inom samfundet.
Utgifningstekniken, som i början varit rätt primitiv beträffande
text-återgifningen, förbättrades så småningom. Beträffande urvalet upphörde man
med publicerandet af enstaka akter. I stället utgåfvos naturliga grupper af
handlingar. De inledningar till dessa åter, som af Geijer och Järta ansågos
önskvärda, kommo blott i ringa utsträckning till stånd. Samfundets verksamhet
omfattade ej blott utgifnings verksamhet. På initiativ af F. F. Carlson 1851
igångsatte samfundet en undersökning af lokala myndigheters och enskilda
arkiv. Arbetet, som hufvudsakligen fullgjordes af C. G. Styffe, utfördes
1852 och 1853 och bestod bl. a. i uppgörande af förteckningar, hvaraf blott den
öfver Jönköpings stadsarkiv tryckts. I öfrigt hafva som bilagor i
Handlingarna tryckts förteckningar öfver gymnasiebibliotekens handskriftsamlingar
samt öfver ett flertal viktiga enskilda arkiv, såsom Skoklosters,
Bergshammars, Säfstaholms, Viks m. fi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
