Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90 SUNE HILDEBRAND
Slutsiffran är här alltså omkring 300 volymer högre än i Inventariet,
som förskrifver sig från 1824.x
Äfven efter hemkomsten till Sverige var v. Engeström oaflåtligt
betänkt på sitt biblioteks förkofran, därutinnan beredvilligt sekunderad af
Wallmark. Vetenskapsakademiens devis »För efterkommande» borde,
skrifver han till den sistnämnde, jämväl vara biblioteksamlarens, och det var
hans hopp, att, om hvarje annan utväg betoges honom att vara sitt
fädernesland till nytta, han åtminstone kunde blifva det genom sina samlingars
förökande, hvaråt han ville ägna återstoden af sitt lif. Under den nödtvungna
vistelsen i Lund 1807—082 stod han i flitig brefväxling med Wallmark
rörande bibliotekets angelägenheter och ägnade sin tid åt omfattande litterära
samlingar. Särskildt synas biographica denna tid hafva intresserat honom,
och upprepade sändningar dylik litteratur gingo från Lund till Stockholm.
Då det mesta bestod af broschyrer och likpredikningar — dem han ansåg
»ej prästerligen för predikningens, utan världsligen för personaliernas skull»3
— rekommenderades Wallmark att anlägga en portföljsamling i 4:o och 8:o
»sådan som Nes cher har» och däri efter hand inordna materialet.
Utom de biografiska samlingarna hade v. Engeström i Lund samlat
1 Boksamlingens värde uppskattades af Wallmark och Liljegren till en summa af
6,666: 32 rdr.
3 Jfr L. v. ENGESTRÖMS Minnen och anteckningar, utg. af E. Tegnér, II, s. 117—18.
3 I fråga om likpredikningarna var v. Engeström tveksam, huruvida man icke, af
utrymmesskäl, borde frånskilja personalierna från själfva predikningarna och endast behålla
de förra. "Wallmark fann detta icke rådligt såsom vållande svårigheter vid verifierandet
af de i personalierna lämnade uppgifterna. Frågan tycks äfven senare ha sysselsatt v.
Engeström, som äfven rådfrågade Gjörwell i saken. Denne var emellertid af samma åsikt
som "Wallmark, och meddelade i ett bref år 1811 sina skäl härför i följande punkter:
»1) Bok, stor eller liten, synes Bibliographen förlora af sin Natur, när den söndras och
dymedelst förlorar sin primitiva fullständighet. 2) Sjelfva Innehållet af och Föremålet med
en Likprädikan synas mig vidare gå förlorade genom en sådan söndring, ty uti sjelfva
Likprädikan förekomma alltid färre eller flera Sinnesdrag, Egenskaper, Förtjenster, äfven
stundom Händelser, at förtiga, det tillämpningen uti alla dessa prädikningar altid,
åtminstone merendels angår endast den Sal. Döde. Om mig tillåtes, får jag nämna bevisen härå
alt ifrån Petri Nigri och Phrygii sammantrykte Likprädikningar öfver konung Gustaf I,
Stockh. 1620, och Botvidi öfver kon. Gustaf Adolf, Stockh. 1634 ned til den öfver Sal.
Kron-Prins Carl August af H. Biskopen D. Rosenstein. Sak samma med Likprädikningarne
öfver våra Herrar och Män så i Stat som Kyrka och Skola. 3) Äro Likprädikningar af
högre ålder och rara, såsom de här foren, öfver konungarne Gustaf I och II, så bönfaller
Lärdoms-Historien än mera om deras hela bibehållande. 4) Ej sällan äro Texterne
up-gifne af den Döende: de utgöra således et säkert, et än ytterligare Märke af des tankar
och sinne, åtminstone uti sista stunden af des Lefnad. 5) För Theologen och Prädikanten
äga dessutom sjelfva Prädikningarna en särskild upmärksamhet. .., at förtiga
Språkkännaren ... 6) Biographen, som finner Personalier, utan att veta hvart de höra eller när och
hvar utgifne, kan icke noga citera dem, mindre utreda för en annan, hvar de skola sökas,
kommer således uti enahanda saknad för sin Vetenskap som Bibliographen för sin.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
