Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100 SUNE HILDEBRAND
ändringar kunde påräknas, dels svårigheten att upplåta fastigheten till
industriella anläggningar, hvarigenom egendomen först skulle kunna gifva
tillbörlig afkastning, utan samtidigt beviljande af äganderätt eller tryggad
nyttjanderätt; beträffande samlingarna slutligen påpekades, att oafsedt
svårigheten att äfven med betydlig aflöning finna en person, som ägde erforderlig
insikt och erfarenhet att behörigen vårda dem, det med fullt skäl syntes
böra antagas, att de icke i och för sig ägde det värde och den betydenhet,
att de kunde såsom själfständiga fortfara att gagna eller annat än
undantagsvis tilldraga sig kännares och vetenskapsidkares uppmärksamhet och att
det med dem åsyftade ändamålet att vara medel till fortplantande och
utbildning af vetenskap och konst måste vida bättre befordras och
samlingarna vinna sitt rätta värde genom förening med andra sådana af större
omfattning samt mera kända och besökta.
I anledning af denna ansökan infordrades yttrande af Svea hofrätt,
som emellertid icke fann sökanden hafva åberopat sådana skäl, att hofrätten
kunde tillstyrka bifall till ansökningen; dock reserverade sig nio ledamöter
mot detta beslut, i det de ansågo sig böra tillstyrka, att K. Maj stäcktes
förklara sökanden vara af testamentena oförhindrad att på angifvet sätt
förfoga öfver samlingarna.1 Den 28 juni 1864 föredrogs ärendet i Högsta
domstolen, där fyra justitieråd mot tre med afseende å hvad sökanden anfört
och vederbörande, hvilkas rätt kunde anses vara af ärendet beroende, yttrat
m. m. samt med stöd af förordningen af den 3 april 1810 funno skäligt
bifalla ansökningen på det sätt, att sökanden, utan hinder af den
fideikommissegenskap, som vidlådde den fasta egendomen, finge under vissa
angifna villkor försälja densamma samt, på sätt sökanden föreslagit, till
Kungl, biblioteket och Riksmuseum kostnadsfritt öfverlämna de i behåll
varande samlingarna af böcker, handskrifter, kopparstick, ritningar, mynt,
medaljer, målningar och andra konstsaker. Vid ärendets föredragning i
statsrådet biträdde konungen med sin utslagsröst denna af de fyra
justitie-råden uttalade mening, som sålunda blef Högsta domstolens beslut.
Den 12 sept. 1864 lämnade baron Ture F. T. Cederström i
egenskap af grefve v. Engeströms befullmäktigade ombud i bref till G. E.
Klemming meddelande om samlingarnas öfverlämnande och uttryckte
jämväl grefvens önskan, att flyttningen måtte ske innan årets utgång. Någon
officiell öfverlåtelsehandling tillställdes aldrig Kungl, biblioteket.
1 I däraf föranledd ytterligare skrifvelse af d. 22 jan. 1864 yrkade sökanden bifall,
förklarande sig ingalunda sinnad afstå samlingarna utan att ansökningen i sin helhet (d. v. s.
äfven beträffande fastigheten) beviljades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
