Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128________ RECENSIONER
mindre betydenhet och värde. Särskilda åtgärder vidtogos äfven för att öka
de ekonomiska tillgångarna för bokinköp.
Ett hufvudintresse för Pipping blef att återupprätta en samling af den
inhemska litteraturen, och under oaflåtliga bemödanden fortgick arbetet
därmed under hans långa ämbetstid. Att därvid den finskspråkiga litteraturen
torde hafva varit föremål för hans särskilda samlarnit, berodde på en del
samverkande omständigheter. Redan hos Porthan kan man spåra en viss
förkärlek för denna litteratur; han hade haft för afsikt att däröfver göra en
förteckning, men blef ej i tillfälle att sätta denna plan i verket. Efter
skilsmässan med Sverige uppstodo snart nog finsk-nationella strömningar bland
de yngre vid Åbo akademi (»Mnemosynegruppen»), och till en del såsom
ett uttryck för dessa strömningar kan man betrakta ett bibliografiskt arbete,
som år 1821 utgafs i Åbo, nämligen »Förteckning å härtills vetterligen tryckta
Finska skrifter», utarbetad af amanuensen vid akademibiblioteket C. N.
Keck-man. Såsom det första i sitt slag kunde det ej göra anspråk på fullständighet,
men det blef i alla händelser af stor betydelse både ur finsk-nationell synpunkt
och ur bibliografisk, särskildt sedan akademibibliotekets samlingar genom
branden gått förlorade. Då materialet till en ny, utvidgad upplaga efter
Keckmans död 1838 öfverlämnades till universitetsbiblioteket, beslöt Pipping
att »våga ett försök till fullföljande af ofvanbemälda bibliografiska företag».
Han vidtog nu omfattande förberedelser, och genom de förbindelser, som han
härunder knot med bibliotek, myndigheter och enskilda samlare, tillfördes
universitetsbiblioteket en del saknade skrifter. Af alldeles särskild betydelse
blef en af dessa personliga förbindelser, nämligen den med Matts Pohto,
en enkel folkets man, till yrket en slags kringvandrande kolportör, som ej ens
kunde skrifva, men som icke desto mindre var en bokkännare och boksamlare
af framstående slag. Under vidsträckta vandringar i olika delar af landet hade
han fått intresse för böcker, som han såg i stugorna, han började samla
sådana med den födde bibliofilens och bibliognostens skarpa öga. Tack vare
ett utmärkt minne blef han så förtrogen med den finskspråkiga litteraturen,
att han af lösa bokblad kunde afgöra, till hvilka arbeten de hörde, och i
fråga om olikheter mellan exemplar, som tycktes tillhöra samma upplaga,
kunde han bestämdt uppgifva den sida och den rad, där afvikelser funnos.
Sina samlingar, som vid hans död uppgingo till öfver 3,000 nummer, hade
han förvarade på olika ställen; han hade själf knappast hvad man kallar fast
bostad. Med denne märklige man trädde Pipping på 1840-talet i närmare
beröring. Då det visade sig, att Pohto var ägare till ett betydande antal skrifter,
som Pipping icke kände till, medförde han sådana vid ett följande besök hos
denne och skänkte duplettexemplar till universitetsbiblioteket. Något unikum
lämnade han däremot icke ifrån sig. Då han emellertid hade testamenterat sina
samlingar i första rummet till detta bibliotek, kommo de dock efter hans död
— han blef mördad år 1857 på vandring till S:t Petersburg och Ingermanland
från 1809 ännu icke läkta, eller ville man glömma, hvad Åbo akademi varit.» (A.
Jörgen-sen i »Studier tillägnade Arvid Hultin . . . 1915.»)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
