Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 SAM. CLASON
efter några år äfven foga det nya landsarkivet i Göteborg och arkivdepån
i Visby. I samband med landsarkivens utveckling började arkivväsendet
snart jämväl omhändertaga de lokala statsmyndigheternas arkiv i landsorten
äfven i afseende på deras »yngre» serier — de senaste 100 årens handlingar
— hvilka icke indrogos till landsarkiven. Arkivstadgan af 1900 hade här
lagt en grund genom att föreskrifva dessa arkivs förtecknande; det blef nu
Hildebrands sak att se till, att stadgan ej stannade på papperet, och att
utvidga och fördjupa de principer om rationell arkivvård, som förefunnos eller
antydts i densamma. Af synnerlig betydelse härvid blefvo bland annat de
allmänna grunder för ordnande och förtecknande af vissa offentliga arkiv,
som i enlighet med hans förslag utfärdades 1903, och som åtföljdes af en rad
supplerande författningar: normalplaner för arkiv af olika slag m. m. De
rationella grundsatser för arkivordnande, som han sedan länge omfattat,
blefvo härmed fastslagna såsom normer för alla arkivstadgan underordnade
arkiv, till ovärderligt gagn såväl för deras ordnande som för allt
forskningsarbete uti dem.
Snart utsträcktes den förbättrade arkivvården också till de centrala
ämbetsverkens äldre arkiv. Tanken härpå var, såsom nämnts, redan
framlagd af honom 1898. Utgångspunkten blef nu en skrifvelse af riksdagen
1901, bakom hvilken lågo förenade sträfvanden från arkivmannahåll.
Följden blef närmast en af Hildebrand ledd ingående undersökning af de
centrala verkens arkiv 1901—1902, hvilken för första gången bragte till stånd en
öfversikt af dessas innehåll och tillstånd, och som starkt påvisade
nödvändigheten af reformer. Härpå följde dels ett ordnande inom ämbetsverken af
åtskilliga dylika arkiv, ofta med biträde från riksarkivet, dels ett
öfverflyttande af äldre värdefulla arkiv från ett antal ämbetsverk, såsom
kommerskollegium, bergskollegium, statskontoret, Svea hofrätt, riksgäldskontoret,
flottans station i Stockholm m. fi., till riksarkivet. Där har sedermera deras
ordnande kunnat igångsättas eller fullföljas, deras viktiga innehåll för första
gången göras tillgängligt för forskningen, och förträffliga redogörelser för
de ifrågavarande verkens organisation och förvaltningsnormer samt
arkivinnehåll börjat publiceras. Allt har ännu ej kunnat fullbordas, och
särskildt kammararkivfrågan väntar alltjämt på sin lösning, men under
Hildebrands ledning är en fast grund lagd och har en byggnad börjat resas,
som visat sig innebära sådant gagn för ämbetsverksarkivens bevarande
och tillgodogörande, att detta utgör det bästa beviset för fortsättningens
nödvändighet.
Ett mycket betydande steg framåt tog det svenska arkivväsendet vidare
1906 genom den på Hildebrands initiativ utfärdade förordningen om
riks-arkivariens rätt och skyldighet att inspektera ett flertal offentliga arkiv, både
centrala och lokala, i hvad afser både arkivlokalernas beskaffenhet,
arkiva-liernas behandling och vård samt arkivalieförteckningars förande och
kompletterande. I samma riktning verka ock de årliga inspektioner af vissa
lokala arkiv, hvartill genom riksarkivarien sedan 1910 utverkats befogenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
