Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER 185
historia. Af stor betydelse härvid var den skildring af hennes lif, som redan
omedelbart efter hennes död nedskrefs af hennes bägge skriftefäder magister
Petrus Olavi från Skäninge (f 1378) och prior Petrus Olavi i Alvastra (t
1390), hvilket verk var fogat till den nämnde Galhardus’ relation och sedan
legat till grund för alla lefnadsteckningar öfver »sierskan från Norden».
Deras vittnesmål i denna skrift och ännu mera priorns »depositio
copiosis-sima» inför kardinalerna utgöra jämte Katerinas berättelse inför samma forum
de viktigaste af de aktstycken som medförde det gynnsamma resultatet af
helgonprocessen. Trots allt detta blef vid slutet af processen (aug. 1380)
ingen kanonisering af. Påfveschismens oroliga tid gaf de kyrkliga
dignitärerna annat att tänka på, och så fick frågan tills vidare anstå. Först efter
inträdda lugnare tider, sedan påfvestolen efter söndringens utjämnande
återupprättades i Rom, upptogs frågan om Birgittas kanonisation ånyo. Den i
början af 1391 företagna slutgiltiga undersökningen hade till sitt förfogande
ett i detalj genomforskadt material, som redan godkänts af påfvar, kardinaler
och andra kyrkans högtstående män, och så blef resultatet att Birgittas
helgonförklaring utan egentliga hinder beslöts och själfva ceremonien ägde rum
med all ståt i Peterskyrkan den 7 okt. 1391. Katerina och prior Petrus
voro då redan aflidna, men ett par andra verksamma andar hade med
oför-tröttadt nit fortsatt deras verk, nämligen generalkonfessorn i Vadstena Magnus
Petri och Birgittas siste biktfader biskop Alfons af Jaen (i Spanien), som
varit henne följaktig på resan till det heliga landet.
Till den sista undersökningen hade på påfvens befallning utskrifvits
16 ex. af alla de aktstycken, vittnesmål m. m., som lågo till grund för
processen och voro afsedda för de i densamma dömande. De bekostades af
Vadstena kloster och för deras utförande hade den nitiske Magnus Petri
samlat en stab af 30 skrifvare, af hvilka var och en hade sig ålagdt att
utföra ett visst parti. Hvarje volym kostade Vadstena 20 dukater. Af dessa
16 ex. är, så vidt kändt, endast ett numera i behåll, näml. cod. Ottobon. Lat.
90 i Vatikanska biblioteket i Rom, som är skrifven af ej mindre än 13 olika
händer. För öfrigt finnas af Birgittas kanonisationsprocess endast ytterligare
två exemplar bevarade, nämligen, utom den här omhandlade A 14 i Kungl.
Biblioteket, en afskrift i andra hand (från 1440-talet) i en British museum i
London tillhörig samlingskodex af Birgittalitteratur, cod. Harley 612.
Hvad nu särskildt vår egen A 14 vidkommer, så torde den genom
Magnus Petris försorg utförts i Rom af någon bland de af honom
engagerade skrifvarna, alltså samtidigt med slutprocessen 1391. Den är utan
jämförelse den förnämsta och korrektaste af de tre kopiorna genom de många
tillägg och rättelser (särskildt i fråga om namn), som, helt visst med
begagnande af nytillkomna originaldokument, gjorts af en sakkunnig, antagligen
en vadstenabroder. Den vidlyftiga handskriften, som nu föreligger i en
ståtlig faksimiledition, består af två afdelningar, af hvilka den första, folierad
I—XXIII, utgör en »Summa» eller sammandrag af hela processen till tjänst
för de dömande prelaterna vid studiet af den omständliga hufvudskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
