Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISAK COLLIJN
de fem domkapitlen i Utrecht ställdt bref, dateradt den 15 dec. 1503, likaledes
skrifvet i Speier (aftr. här som Bil. 4), omnämner Peraudi, hur han »tum
censuris ecclesiasticis, tum paternis exhortationibus, tum districtis monitis»
och under samarbete med rådet i Lübeck ändtligen lyckats befria
drottningen ur de rebelliska och svekfulla svenskarnas klor.
Från Lübeck begaf sig Peraudi före midten af maj öfver Hamburg,
Stade och Bremen till Köln, där han var närvarande vid det till den 4 juni
inkallade kurfurstemötet för att dels aflägga räkenskap för aflatshandeln,
dels förete sina rappellbref, som han erhållit i Lübeck den 15 april. På
grund af kurfurstarnas önskan blef det denna gång icke allvar af hans
tillbakaträdande, och genom Alexander VLs den 18 aug. timade frånfälle,
hvarom Peraudi erhöll underrättelse i Köln den 31 i samma månad,
inträdde ändrade förhållanden, som, då han icke hann efterkomma
kardinalkollegiets anmodan att infinna sig i Rom för att deltaga i valet af ny påfve,
nödvändiggjorde en förlängning af hans legation i Tyskland.
Under juli—oktober 1503 synes Peraudi hafva haft sitt hufvudkvarter
i Köln, och det är också härifrån som bannbrefvet af den 25 juli utfärdas,
väl för att gifva ett eftertryckligare stöd åt de till Sverige utsända ombuden
i deras mission. Bullan (aftr. bil. 1) säges uttryckligen vara utverkad af
konung Hans på grund af hans gemåls kvarhallande i Sverige. De personer,
som beröras af densamma äro utom Sten Sture och Hemming Gadh, som
på två ställen kallas »in ecclesia Lincopensi intrusus»,1 Sten Kristersson
(Oxenstierna), hvilken började resningen mot konung Hans genom att
anstifta ett upplopp i norra Uppland, och Nils Klasson till Vik, äfven han en
af Sturepartiets höfdingar, samt deras anhängare. I bullan framhålles,
hurusom kardinalen först i en särskild skrifvelse, hvilken väl är densamma, som
i bil. 3 säges vara afskickad redan i april från Lübeck, under hot om
kyrkliga straff och äfven penningböter uppmanat de nämnda svenska herrarna
att inom en viss fastställd tid frigifva den danska drottningen och inför
honom eller hans ställföreträdare, biskop Dietrich af Lübeck, göra bot. Då
så emellertid icke skett, förklarar han dem hemfallna åt de straff och domar,
»penas, censuras et sentencias», hvarmed han i sitt nämnda varningsbref
hotat, och förklarar dem bannlysta. Bannlysningen har dock den mildare
formen af ett interdikt: »ecclesiastico supposuimus et supponimus expresso
interdicto»; de skyldiga kallas i brefvets senare del »dictos monitos et
decla-ratos ac expresse interdictos». Det slag af interdikt, som här påbjudits, är
ett s. k. interdictum ingressus ecclesiae eller ambulatorium, hvarigenom de
1 Jfr Verner Nilssons ofvan citerade bref till Gadh 3/4 1504.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
