Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 GUSTAF RUDBECK
förut omtalade inskriptionen prunkar i gyllene bokstäfver.1 Mellan bården
och midtfältet går en smal ljusgrön list dekorerad i hvitt. Det hela afslutas
utåt af en med hvita romber prydd kant i samma blå färgton, som användts
på midtfältet.
De intressantaste detaljerna af detta märkliga exlibris återstå, nämligen
de fyra i hörnen afbildade vapnen. I det nedre högra hörnet ses
Vasavapnet, en snedställd svart vase med en rosett på »skaftet», mot guldbotten.
Det syftar på Bengt Jönsson Oxenstiernas första hustru Kerstin,- som var
dotter till Krister Nilsson Vasa, riksdrots samt farfars far till konung Gustaf I.
Den tredelade skölden i nedre vänstra hörnet med färgerna hvitt, rödt och
blått fördes af en känd Upplands-släkt till hvilken Bengt Jönssons moder
hörde.3 Hennes namn var Margareta, och hon var dotter till Finvid
Fin-vidsson d. ä.,4 död 1389.5 I öfre högra hörnet sitter Bengt Jönssons
farmoders vapenbild, en röd sparre på guldbotten. Hon hette Ingeborg, hennes
föräldrar voro Niclis Ambjörnsson Sparre och Helena Magnusdotter och hon
var gift med Bengt Niclisson Oxenstierna.2 Det fjärde vapnet slutligen, i
öfre vänstra hörnet, har mot guldbotten en något otydlig bild af ett djur,
hvars öfre del är svart, den nedre grå. Att bestämma detta vapen har mött
vissa svårigheter. Då de tre öfriga vapenbilderna hänsyfta på Bengt
Jönssons hustrus, moders och farmoders släktvapen, ligger det närmast till hands
att tänka, att det fjärde borde återgifva hans mormoders släktmärke.
Hennes namn var Katarina, dotter af Östgötalagmannen Magnus Kristersson af
den bekanta Blå-släkten. Man skulle då väntat att här finna den af nämnda
ätt förda vapenfigur som kallas lejonörn, men så är ju ej fallet. Emellertid
finns i Kungl, biblioteket en handskrift i samlingen Genealogica, utförd af
George Hinric Barfod med titeln Svea och Götha Skiöldunga Minne. Den
innehåller genealogier öfver diverse gamla svenska ätter, till hvilka äfven
fogats dessas vapen i färger. Här återfinnes å sidan 14 — 15 en släktledning
öfver medlemmar af ätterna Blå till Gröneborg, till Aspenäs och till Forswik.
Tre olika vapen för de tre ättegrenarna afbildas, och af dessa är ett synnerligen
likt det här ifrågavarande. Då härtill kommer, att skilda medlemmar af
samma ätt på denna tid ofta förde olika vapen, torde med all säkerhet kunna
1 Aftryckt, utom här ofvan, i Schlyters företal till Landslagen samt i Sveriges hist.,
uppl. 2, del 2, s. 451.
2 Anrep, Svenska adelns ättartaflor, del 3, s. 110—111.
3 Anrep uppgifver visserligen, att hennes vapen var en röd springande leopard på en
blå, half lilja i guldfält, men torde detta ej vara riktigt.
4 B. E. Hildebrand, Svenska sigillerfrån medeltiden (Stockh. 1862, 67), afbildarhans
sigill, ser. 3, nr 341,
5 Enligt C. H. UGGLA, Svea Rikes rådslängd (Stockh. 1771), Afd. 3, s. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
