Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONGL. BIBLIOTEKET TVÅ ÅR FÖRE STOCKHOLMS SLOTTS BRAND 127
Vallées ofta reproducerade plan från 1660 öfver det gamla slottet.1 Men
Rålamb säger icke uttryckligen, att Kongl, biblioteket där var beläget. I texten
till de la Vallées planritning uppges det, att salen nr 44 disponerades af
Kongl, husgerådskammaren. Och i det af oss här anförda, af hofauditören
Magnus Palmcrantz, hofnotarien Magnus Folcker och bibliotekarien J. Jaches
undertecknade dokumentet talas det ju om »Lilla salen mellan Långa gången
och Stora salen». För att trots dessa motsägande uppgifter komma till en
lösning af bibliotekets lokalfråga 1695 får man väl, antagande att H.
Wieselgren2 har rätt, då han förlägger biblioteket under Kristinas tid, innan ännu
Prag-biblioteket kommit till Stockholm, till altanen ofvanpå den blifvande
konstkammaren i östra flygeln, anse att salen nr 44 då och ännu 1660 var
förvaringsrum för åtskilliga husgeråd, men att den kort därefter apterades till
bibliotek, varvid en eller två mindre salar inrättades mellan »Stora salen»
och »Långa gången», varmed ej kan menas annat än »Gröna gången».
Det var såsom vi sett ett betydande antal målningar, skulpturer, gravyrer
och andra föremål som dekorerade Kongl, bibliotekets salar 1695 och 1697.
Vad först beträffar de i Långa gången upphängda 76 porträtten af legaterna
vid Westfaliska freden, donerade af sterbhuset efter den rike presidenten
Anders Gyldenclou, som byggt det präktiga palats på Helgeandsholmen,
hvilket köptes af Per Brahe d. y., hade dessa utan tvifvel att göra med
Anselmus van Hulle, känd just såsom porträttör af diplomaterna i
Osnabrück. Antalet 76 gör en visserligen betänksam, ty jämnt så många voro
bilderna i den 1649 utgifna andra upplagan af det gravyrverk, som
reproducerade konstnärens Osnabruck-porträtt. Man vore därför frestad att tro,
att det här endast rörde sig om kopparstick efter Huiles målningar, men i
inventariet står uttryckligen »schillerier» och de voro således målningar,
men helt visst inga originaltaflor af Hulle själf utan blott af annan hand
utförda målningar efter de 76 gravyrerna (måhända är det resterna af denna
svit som nu ses på Gripsholm). Lustigt nog funnos i biblioteket—låt vara
blott i Långa gången! — några andra, mindre biblioteksmässiga taflor, som
förmodligen råkat åtfölja den Gyldenclouska donationen: en »Salomos dorn»,
»En Hare» och »En hund».
Af de 74 i Lilla salen uppsatta konterfejen af kejsare, konungar, franska
hertigar, fältherrar, m. fi. voro fyra habsburgska porträtt sannolikt från
Prag, liksom de helt säkert dyrbara armillarsferer, kvadranter, ur, m. m. som
1 G. E. Klemming, Ur en samlares anteckningar, afb. där, hos G. Upmark, Valda skrifter
och hos S. Bergh, Svenska riksarkivet 1618—1837.
2 H. Wieselgren, Drottning Kristinas bibliotek och bibliotekarier.
9 — 21178. Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1921.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
