Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FÖRSTA LAPSKA BÖCKERNA ________17
Det är onekligen anmärkningsvärdt, att herr Nils i Piteå i hela sju år
kunnat finna sig i att herr Lars Olai »svikligen undangångit» honom Pite
lappmark och 18 bönder i Pite socken, såsom hans upprörda ord i
skrifvelsen till konungen lyda. Denna hans svåra beskyllning var dock helt
visst ogrundad. Kommissarierna hade visserligen i sin nyssnämnda
berättelse af juli månad 1607 föreslagit, att herr Nils skulle få behålla
prästbefattningen i Pite lappmark och likväl få vara bosatt i Piteå, men regeringen
hade förmodligen icke gått med på denna anordning. I ett bref till Baltzar
Beck af den 27 juni 1608l skrifver nämligen Karl IX : »Till den tredje punkt
du skrifver om, att prästerna, som till lappkyrkorna äro förordnade, vilja
intet bo där uppe hos lapparna, utan allenast draga dit upp en gång om
året, därpå är vårt svar, att vi ingalunda det lida vilja, utan de skola
stadigt bo där hvar vid sin kyrka hos lapparna. — — Vilja de sedan icke
blifva där, så visa dem af, så vilja vi väl förordna andra i staden igen.»
Det väl sålunda troligast, att kommissariernas förslag i fråga om herr Nils
redan år 1607 (jfr tidsbestämningen i hans klagoskrift) blifvit af visadt, och
det var alltså på grund af konungens bestämda vilja, att lapparnas präster
skulle vara ständigt boende i Lappmarken, som herr Nils gick miste om
sin lappmark med däraf härflytande inkomster.2 Först efter konung Karls
död och sedan det äfven på andra håll visat sig omöjligt att trots förnyade
påbud få lapp-prästerna att bosätta sig i Lappmarken,3 kunde herr Nils
utan större risk våga sig fram med en så dristigt affattad Supplik som den
ofvan anförda.
Svaret på suppliken kom den 9 febr. 1614 i form af ett kollationsbref
(Riksregistraturet), genom hvilket herr Nils förordnades till kyrkoherde äfven
för Pitelapparna och uppmanades att »låta utgå uppå tryck uppå lapska
catechismum, handboken och några evangelia, som han utlofvat hafver».
Genom ett rådsbref af den 6 okt. 16154 erhöll han vidare efter ansökan 24
tunnor spannmål årligen såsom predikant i Pite lappmark och för att »låta
komma på det lapska tungomålet Catechesin Lutheri och de förnämligaste
psalmer och evangelia».
1 Waaranen, Saml. af urkunder rör. Finlands historia, II, s. 375.
2 Redan år 1608 nämnes Laurentius Olai som kyrkoherde i Pite lappmark
(Nordländer, s. 309), och den 14 febr. 1609 utfärdar »Lars Olufsson, förordnad predikant uti
Pite lappmark» i Piteå ett kvitto på erhållet salt (Kammararkivet, Västerbotten 1609, nr
10); 1610, 1611 och 1613 nämnes han likaså.
3 Haller, Svenska kyrkans mission i Lappmarken under Frihetstiden (Stockh.
1896), s. 7.
4 Kammararkivet. Abraham Staffanssons räkerskaper för Västerbotten 1615.
2 — 2i48i. Nord. tidskr. för bok- och biblioteksväsen 1922.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
