Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VALLENTUNA-KALENDARIETS HELGONLÄNGD 71
Den första af de tre upplagor af hans martyrologium, som Quentin lyckats
urskilja, är skrifven på 850-talet under författarens vistelse i Lyon (Q 673),
de båda senare däremot sannolikt efter hans upphöjelse på ärkebiskopsstolen
(Q 674), som skedde 860. Med detta arbete är en högst egendomlig
omständighet förknippad, som förtjänar ett särskildt omnämnande. I sitt företal
säger Ado (Q 409), att han förutom Florus äfven haft en annan källa,
nämligen ett »venerabile perantiquum martyrologium», som påfven en gång i
tiden skickat till en biskop i Aquileja. Genom en klosterbroder hade han
själf fått tillfälle att i Ravenna taga en afskrift af detsamma, och denna
ställer han i spetsen för sitt eget verk. Nu har emellertid Quentin på ett
öfvertygande sätt uppvisat, att författaren till denna föregifna källskrift icke
är någon annan än Ado själf, och att här alltså föreligger en förfalskning.
Med stöd af detta aktstycke har Ado ställt till mycken oreda i den
hagiografiska litteraturen, i det han exempelvis ej sällan tillåtit sig att »pro solo
et mero suo libitu» x flytta ett helgon från dess häfdvunna dag till en annan
eller identifierat helgon, som intet ha med hvarandra att skaffa,
förvanskningar som i stor utsträckning gå igen hos Usuardus och genom honom i
det romerska martyrologiet. Man kan därför icke förvåna sig öfver den
stränga dorn, som Quentin fäller öfver honom. »Presque partout où la
tradition des martyrologes a causé aux historiens de graves embarras, nous avons
retrouvé la main de cet auteur .. . C’est toujours son témoignage qui est à
la racine d’une partie au moins de la difficulté, sinon de la difficulté toute
entière. Adon a donc exercé sur le développement de la littérature
martyro-logique la plus regrettable influence, et avec cette circonstance aggravante
que, pour donner à son oeuvre une autorité supérieure à celle des autres
martyrologes composés à son époque, il n’a pas craint d’y joindre le
prétendu venerabile perantiquum martyrologium romanum qu’il est censé avoir
suivi, mais dont, en réalité, il est lui-même l’auteur» (Q 687). Det falska
martyrologiet, gemenligen kalladt »martyrologium romanum parvum», och Ados
eget äro tillsammans utgifna af Rosweyde 2 och återfinnas äfven hos Migne,
Patrologia latina, Vol. 123, det förra sp. 143, det senare sp. 201.
Till Florus och Ado, närmast till den senare, ansluter sig Usuardus,
som var munk i benediktinklostret Saint-Germain-des-Prés i Paris och skref
sitt martyrologium omkr. 875. Af detta medeltidens mest använda
martyrologium finnas ansenligt många handskrifter i behåll (Q 675—677); äfven
1 Uttrycket härrör från Du Sollier; se nedan 17 nov.
2 Vetus Romanum martyrologium ... et Adonis Vienn. archiepisc. martyrologium . . .
Antverpiæ 1613.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
