Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL NORDISK BOKHISTORIA UNDER MEDELTIDEN 149
kommande Alexandersagorna — liksom de senare svenska omarbetningarna *
— ha ej bevisligen mottagit intryck från Curtii Historia, lika litet som denna
källa anlitats t. ex. i Eckehards (f c. 1129) bekanta världskrönika vid
framställningen af Alexander den store. Curtius var synbarligen allt för nykter
för den äfventyrslystna och romantiska medeltiden. Hufvudkällan för alla
ofvannämnda redaktioner var — direkte eller indirekte — den under vår
tideräknings första århundraden i Egypten tillblifna och sedermera till latin
öfverflyttade2 Alexandershistorien af den s. k. Pseudo-Callisthenes. — Den
första författaren, som vid behandling af Alexandersagan veterligen
använder Curtius, torde vara Gualterus de Castellione (Gaultier de Chatillon), som
mot slutet af 1100-talet skref sitt latinska, under den senare medeltiden äfven
i skolorna lästa3 epos Alexandreis i 10 böcker; dock kom äfven här
Pseudo-Callisthenes till användning.
Tyvärr måste vi konstatera, att Grönblads notis äfven angående fyndet
af Seneca-fragment delvis var förhastad. I samlingen finnes endast ett blad,
icke 20 à 30 ark, innehållande Seneca. Till samma codex som detta
Senecafragment ha hört 8 blad (dubbelfolier), som till utseendet hvarken i
paläo-grafiskt eller annat afseende skilja sig från bladet ur De beneficiis. Dessa
8 blad innehålla emellertid text ur det s. k. »Opus imperfectum in Matthaeum»,
en evangeliikommentar på latin, som under medeltiden tillskrefs Johannes
Chrysostomus.4 Då dessa blad som sagdt äro likadana som Seneca-foliet, och
deras ställvis allmänt etiska innehåll är skrifvet på nästan klassiskt latin
— »Opus imperfectum» skrevs af en okänd arian redan på 500-talet — är
det lätt förklarligt, att Grönblad, som hvarken hade för afsikt eller hade tid att
ägna sig åt en detaljerad undersökning af dessa arkivalieomslag, antog äfven
1 Litteratur om dessa i: Robert Geete, Fornsvensk bibliografi, nr 67 och 340, samt
868 (i Suppl. I).
2 Om öfversättningar till latin se t. ex.: Manitius, Gesch. d. lat. Litt. im Mittelalter
(1911), s. 529-531. Fr. Pfister, Der Alexanderroman des Archipresbyter Leo untersucht
und herausgegeben Heidelberg 1913. (Sammlung mittellateinischer Texte, herausgeg. von
Alfons Hilka, 6.) Dens., Zur Gesch. d. Alexandertradition u. des Alexandersromans i:
Wochenschr. f. klass. Philol. 1911, sp. 1152-1159.
3 Conrad Bursian, Gesch. d. class. Philol. in Deutschland (1883), s. 67—68.
4 Senast utg. i MiGNES Patrologia Graeca, Tomus 56 (1859), sp. 601—946. De
hel-singforsiska fragmenten motsvara följande spalter i Mignes ed.: fol. A: 742,56-744,37;
fol. B: 800, 16-802, 2; fol. C-D: 807, 33-811, 16; fol. E: 834, 39-836, 2; fol. F: 839, 47
-841, 32; fol. G: 845, 63-847, 45; fol. H: 858, 9-859, 72.
Kort utredning af frågan om > Opus imperfectum» jämte litteraturhänvisningar: i OTTO
Bardenhewer, Gesch. d. altkirchl. Litt., Bd. III (Freiburg i/B. 1912), s. 597. — Texthistoriskt
grundläggande: FRIEDRICH Kauffmann, Zur Textgeschichte des Opus imperfectum in
Matthaeum (Kiel 1909, Festschrift der Universität).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
