Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIDRAG TILL NORDISK BOKHISTORIA UNDER MEDELTIDEN 165
Af olika annotationer på bladen kan man sluta sig till, att fragmenten
nr I —III härstamma från codices, hvilka senast användts i Finland, nr I
troligen i Åbotrakten, därifrån dess quaterner — vid rekonstruktion af codexen
ser man, att omslag från samma trakters räkenskaper bilda ark af samma
quaterner — med fogdarna skingrats åt olika håll i landsorten. Nr II torde
härstamma från något kyrkobibliotek i Österbotten, nr III från någon äldre
kyrka i Syd-Tavastland. Ifråga om nr II och III sällar sig till detta bevis
(annotationerna) ytterligare den omständigheten, att flera ark användts för
samma omslag — en försiktighetsåtgärd, som knappast torde ha kommit
ifråga i Kammararkivet —, samt beträffande nr II användningen af
pappersbitar ur Missale Aboense som sammanbindningsmaterial. Äfven fall — såsom
nr IV, VIII och IX — då kamerala anteckningar alldeles saknas, synas mig
tyda på resp. fragments finska proveniens.
Ger man akt på fragmentens paläografiska proveniens, fäster man sig
främst vid nr V, vars vackra runda litterae bononienses sec. XIV gifva vid
handen, att codexen förts hit upp från författarens hemland, Italien. På fransk
proveniens tyder åtminstone nr III, medan de båda skrifvarna i nr I torde ha
varit tyska kopister. Minuskelkursiven i nr IX kan — såvidt jag kan
bedöma — härstamma från Norden. Något enda af de öfriga numren kan
vara af nordiskt ursprung, men de flesta torde härröra från tyskt område.
Att det franska inflytandet på dessa fragment (sec. XIII—XV) är svagare än
på de i det föregående beskrifna exemplaren af Petrus Comestors Historia
scholastica (sec. XII-XIV), torde främst bero på, att det år 1348 grundlagda
universitetet i Prag snart ersatte Paris som hufvudort för nordbornas
universitetsstudier, och — såvidt man vågar göra ett generellt uttalande med
ledning af de icke så sällan förekommande proveniensanteckningarna i Upsala
UB:s medeltidscodexar — utgjorde Prag äfven en af de förnämsta orter för
deras bokinköp.
Jacobus de Voragine1 föddes i Vorago (Viraggio, Varazzo) nära Genua
c. 1230, inträdde i predikarorden 1244 och blef provincialis för den
lombardiska provinsen 1267 samt slutligen ärkebiskop i Genua 1292. Han dog
antagligen 1298. Han hade rykte om sig att vara en framstående predikare
och som sådan synes han ha varit känd och uppskattad äfven i de svenska
klostren, hvarom talrika bevarade handskrifter af hans sermones vittna. Härpå
tyder äfven den omständigheten, att han i Vadstenamunkarnas predikosamlingar
1 Litteratur ang. Jacobus de Voragine bl. a. i: POTTHAST, Bibliotheca histprica
medii-aevi, F (1896), s. 634—635; U. Chevalier, Répertoire des sources hist. du Moyen Age.
Bio-bibl. (1907), sp. 2331—2332.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
