Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKSEL ANDERSSON f 215
1917 i huvudsak fullbordat; den nya läsesalen hade redan i början av året
kunnat tagas i bruk. Om byggnadsarbetena, i vilkas minsta detaljer
Andersson med outtröttlig energi och iver deltog, har han i denna tidskrift lämnat
en utförlig redogörelse (årg. 1919, s. 1—27). Det är utan tvivel samarbetet
mellan Andersson och hans skicklige arkitekt, som åstadkom en så lycklig
och så ändamålsenlig omgestaltning av den gamla biblioteksbyggnaden,
varigenom Uppsala universitetsbibliotek förvandlades till ett fullt modernt
bibliotek med stora utvidgningsmöjligheter för framtiden. Universitetet är
också att lyckönska till, att bibliotekets lokalfråga tack vare Anderssons
initiativ kom att lösas i rätt tid och att arbetena hunno slutföras, innan den
tilltagande kristiden efter 1917 gjort de beviljade anslagen otillräckliga.
Efter den produktiva perioden på 1890-talets början fick Andersson
icke mycken tid övrig att ägna åt bibliografiskt författarskap. Nämnas
bör dock hans stora bio-bibliografiska verk »Universitetets styresmän lärare
och tjänstemän» (1897) i Uppsala universitets till konung Oskars jubileum
utgivna festskrift »Uppsala universitet 1872-97» samt hans tyvärr
ofullbordade Comenius-bibliografi. Vad han härefter publicerat utgöres
egentligen av några vid olika utländska kongresser hållna föredrag rörande svenskt
biblioteksväsen samt utlåtanden och betänkanden i frågor rörande Uppsala
universitetsbibliotek. Andersson tog också en synnerligen aktiv del i
utarbetandet av det år 1915 stadfästa nya reglementet för universitetsbiblioteket.
Intensiv och rastlös var Aksel Anderssons verksamhet i Uppsala
universitetsbiblioteks tjänst, oegennyttigt och uppoffrande hans arbete. Han hade
säkerligen uträttat än större ting, om han icke varit så bunden av detaljer
och hans arbete ej på grund härav mången gång anlagts opraktiskt och
tidsödande. Hans starka verksamhetsbegär och okuvliga energi gjorde, att han
icke gärna tålde någon vid sin sida, och därför blev samarbetet med honom
för de flesta av hans kolleger icke lätt. Var han snar att förgå sig, var
han emellertid lika snar att ångra sig. Och mot kamrater och vänner
utövade han en hjälpsamhet, som för honom själv medförde stora personliga
uppoffringar och därmed förenade bekymmer.
Aksel Andersson var en man av icke vanliga mått, med förtjänster och
fel. Ju mera minnet av de senare hinner förblekna, i desto starkare och
klarare dager skola de förra framstå. Mången frukt av hans arbete har
ännu icke mognat, och han står oss alltför nära i tiden, för att vi helt skola
kunna uppskatta hans verk. Men en kommande tid skall säkert veta att
rätt värdesätta hans gärning, och hans plats blir då given som en av Uppsala
universitets bästa, hängivnaste och trognaste tjänare.
Hans sista år fördystrades av sjukdom, som medförde amputering av det
ena benet. Den förr så livlige och rörlige mannen dömdes härigenom till
ett stillasittande liv, men han bar sitt hårda öde utan klagan, med under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
