Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOKLOSTERHANDSKRIFTEN AV VASCO DE LUCENA 89
Om de öden handskriften genomgått från den tid då den tillhörde
Philips av Cleve bibliotek på Wynendaele, till dess den införlivades med
Skoklostersamlingen äga vi ingen närmare kännedom. Att den kommit till
Sverige med Karl Gustav Wrangels övriga krigsbyte torde emellertid få
anses högst sannolikt, då den nämligen redan år 1665 upptages i inventariet
över det Wrangelska biblioteket.1 Några år senare (1681), då Pufendorf
genomgick katalogen över samlingen och därvid för varje nummer antecknade dess
värde, uppskattade han den till 4 riksdaler. I den förteckning över
bokbeståndet på Skokloster, som uppgjordes 1689, finnes den omnämnd på
följande sätt bland Libri historici, chronologici et geographici: Ein alter Curtius
in frantzösischer Sprache auf Pergament geschrieben lieget auff dem grossen
Tische. Då Abraham Brahe mellan 1713 och 1720 reviderade det
sammanslagna Brahe-Wrangelska biblioteket, befinner den sig ännu i det Bibliotheca
major (antagligen nuvarande biblioteksrummet nr 1), där den förvarades vid
inventeringen år 1689. I den av Johan Henrik Schröder i början av
1820-talet uppgjorda katalogen är den upptagen som nr 131 bland
manuskript in folio under titeln »Quinte Curce Ruf fe des fais du grant Alexandre.
Codex Membranaceus med miniatyrmålningar och förgyllda initialer».
Detta nummer finnes som ovan omnämnts ännu alltjämt anbragt på
handskriften.
Det gäller nu att fastställa vår handskrifts konsthistoriska
sammanhang. Den mästare, som utfört dess miniatyrer, har varit föga berörd av
den stora konstens problem. Enkelt och naivt har han framställt de scener
som texten erbjudit honom, utan att stort bekymra sig om effektfull
komposition eller genomförd rumsgestaltning. Skall han som i miniatyren bl.
xxxiir återgiva belägringen av en borg, delar han upp hela bildytan genom
en diagonalt lagd grav och placerar på den ena sidan borgmuren, på den
andra de belägrandes tält i en lång rad snett inåt bakgrunden. Figurerna
ställer han upp var det faller sig; något försök till enhetlig gruppering kan
icke skönjas. Vad beträffar enskildheterna är han icke särdeles långt
hunnen i konsten att teckna människor. Gestalterna äro stela som tennsoldater
och rörelseschemat det tänkbarast enkla. Även den livfullaste scenen,
miniatyren bl. clxxxvir med sitt kavallerianfall, visar karakteristiskt
konstnärens oförmåga att gjuta tillsammans de skilda elementen till en
kompositorisk enhet. De framgalopperande ryttarna breda ut sig likformigt över
hela den främre delen av bildytan, under det att bakgrunden står tom.
1 För denna och följande uppgifter står jag i tacksamhetsskuld till intendenten frih.
Rudolf Cederström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
