Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
25
försättsbladet har denna bok tillhört den bekante professorn i Leipzig Thomas
Werner från Braunsberg (d. 1498),1 vilken också med egen hand gjort en
notis om förvärvet: »emptus et ligatus In studio lipczensi Anno domini
1480». I universitetsbiblioteket i Leipzig finnes vidare en handskrift,
innehållande handlingar och urkunder rörande Leipzigs universitet (Ms 176), som
på frampärmens insida har följande anteckning: »Johannes Wetterhan
Pru-tenus ligauit hunc librum in studio Lipczensi».2 Det är således möjligt att
fullt exakt lokalisera dessa band.
Ett även för boktryckarkonstens äldsta historia intressant slag av
blindstämplar utgöres av de lösa bokstavsstämplar, som i upphöjd relief på vissa
band sammanfogats till hela titlar m. m. Man har ansett dylika stämplar
som föregångare till de av Gutenberg uppfunna trycktyperna. Det äldsta
band med dylik ornering, som man nu känner, finnes i en privat svensk
samling, det Stephenska biblioteket på Husaby, och är daterat så tidigt som
år 1435. Det är bundet av två dominikanermunkar i Nürnberg, Konrad
Forster och Johannes Wirsing, av vilka även flera band från åren 1436—57
äro kända. En annan grupp av band med dylika bokstavsstämplar har
bundits åren 1468—1475 av Johannes Richenbach, kaplan i Gesslingen.
Husung påvisar nu en tredje grupp, vilken härstammar från
cistersienser-klostret Marienfeld i Westfalen. Två sådana band finnas i Preussische
Staats-bibliothek (det ena avbildat Taf. XXXI: 44), tre andra i universitetsbiblioteket
i Munster, varav ett är daterat år 1468. Husung har senare i festskriften till
Gutenbergmuseets i Mainz 25-årsjubileum utförligare behandlat dessa band3.
Samtidigt med de smärre blindstämplarna uppträda också större stämplar
i form av plattor, vilka ofta hämtat motiv från samtida kopparstick. De
leda i allmänhet sitt ursprung från Nederländerna och blevo snart också
populära i Frankrike och England. Sådana band ur Preussische
Staatsbi-bliothek avbildas Taf. XXXI: 45-XXXIII.
Med 1500-talets ingång uppstår en ny art av bokband, som på grund
av orientaliskt inflytande — med Venedig som orientens infartsport till
Europa — särskilt omhuldas i Italien och som till skillnad från de förut
skildrade bokbandsformerna karakteriseras av guld- och färgorneringar och
arabeskartade ornament på pärmarna. Här pekar Husung på ett ingalunda
oviktigt problem, nämligen den venetianska boktryckarfamiljen Aldus’
betydelse också för den italienska bokbandskonsten, vilket vore värt en närmare
utredning. De aldinska förlagsbanden kunna i viss mån betraktas som
föregångare till de praktfulla italienska och franska renässansband, vilkas höjd-
1 I. Collijn, Die in der Universitätsbibliothek zu Uppsala aufbewahrten Bucher aus
dem Besitze des Leipziger Professors und Ermländer Domherrn Thomas Werner. (I:
Universitati Lipsiensi saecularia quinta gratulantur Univ er sit atis Upsaliensis rector et
senatus, Ups. 1909, s. 1-62.)
2 Fr. Zarncke, Die urkundlichen Quellen zur Geschichte der Universität Leipzig in
den ersten 150 Jahrén ihres Bestehens (Leipz. 1857), s. 718.
3 Neues Material zur Frage des Stempeldrucks vor Gutenberg. (I:
Gutenberg-Fest-schrift etc. 1925, s. 66—72.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
