Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
AARNO MALIN
varit född 1445, ännu 1521 skulle ha åtagit sig konfessorsämbetet, liksom att
han så sent som 1519—20 skulle underkastat sig en Romresas mödor, och
slutligen är även hans handstil — sådan den möter oss i ett av honom utfärdat
pappersbrev (i Svenska Riksarkivet) — olik den i den ovannämnda
handskriftsgruppen förekommande.
Av Nicolaus Ragvaldi känner jag ingen autograf, men det synes mig
säkert, att han är den här eftersökte författaren. Resultatet av den ovaA
anförda bevisföringen bekräftas även därav, att det ifrågavarande författarskapet
synnerligen väl går ihop med Nicolaus Ragvaldis levnadskonturer, sådana vi
känna dem — ja, bättre än med någon annans av hans samtida i Vadstena.
Han vigdes till prästmunk 1476, beklädde tvenne gånger 1501—150d och
1511—1512 generalkonfessorsämbetet i Vadstena, och avled 1514. Hans
liv synes för det mesta ha förflutit i klostrets ro; Diarium Vadstenense, som
noga redogör för brödernas resor, ger vid handen att han — »vir magne
devotionis et circumspectionis», såsom han där karakteriseras — endast en
gång var stadd på en längre resa, nämligen 1506—08, då han vistades i
Reval för att visitera och reformera klostret därstädes; även där innehade
han konfessorsplatsen.
Nicolaus Ragvaldis namn är ju icke obekant i den svenska
litteraturhistorien. Han har på svenska översatt Domareboken och Josua bok
(bevarade i Cod. Holm A 1 från 1526 och utgivna av Klemming,1) samt år 1503
legenden om S. Amalberga (bevarad i cod. Linc. 39, fol., Kylander,2 från
tiden efter översättarens frånfälle, såsom framgår av legendens företal). Vidare
har han på svenska sammansatt Translatio Katherine anno 14898 (bevarad i
Örnhielms Svecia Sancta T. 1 och i en cod. Linc. fragm. fol. fr. omkr.
1502)4, samt översatt och utlagt Jungfru Marie örtagård, Vadstenanunnornas
veckoritual (bevarad i cod. Holm A 12 fr. 1510, icke orignalmanuskr., utg. av
R. Geete med ovannämnd titel). De två sistnämnda av hans arbeten visa
således ett åt samma håll riktat intresse, som förekommer i de ovan
påpekade latinska Katarinatexterna samt i den i cod. Ups. C 522 ingående
läroboken för vadstenanunnorna.
1 Klemming, Sv. medelts bibelarb. II, s. 69-141, 179-204.
2 P. Kylander, som beskriver handskriften i Linköpings bibliotheks handlingar, I
(1793), s. 39 ff. säger, att hela codexen härrör från samma hand, vilken han förmodar
tillhöra vadstenamunken Johannes Matthei. Jag har ej varit i tillfälle att se handskriften.
Andra vadstenacodexar, som tillhört Johannes Matthei, äro, såsom ovan omnämnts, codd.
Ups. C 24 och C 138. — Legenden ifråga utg. av Rietz, Scriptores suec. med. aevi, II, 55—83
och Stephens-Dahlgren, Fornsv. legend., III, s. 276—320. — Gödel, Sveriges
medeltidslitteratur, s. 17, daterar handskriften till vid pass 1525.
3 Utg. bl. a. av Annerstedt i Script. rer. suec., III: 2, s. 269 — 275.
4 Se R. Geete, Fornsv. bibliografi, nr 207.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
