Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 O. WIESELGREN
ten är en humanistminuskel, som dock ännu bevarar åtskilligt av den
gotiska periodens spetsiga och brutna former. Bandet består av träskivor,
överdragna med mörkbrunt skinn, prytt av ornament i blindpressning.
Ryggen, som är mycket sliten, har tre bind; i andra fältet ovanifrån räknat är
fastklistrad en lapp med numret 33, syftande på den av J. H. Schröder
uppgjorda förteckningen över handskrifterna i Skoklosters bibliotek. Schröder
har tydligen intresserat sig för handskriften, ehuru han ej kunnat identifiera
den. Han upptar den under beteckningen »Petrarca???» men är tydligen
ej rätt säker på sin sak, ty omedelbart efteråt äro tillagda orden »Efterses
vidare». Ävenledes har han observerat konstnärssignaturen och riktigt
anfört densamma. Emellertid har han tydligen aldrig fått tillfälle att närmare
undersöka handskriften, ty i den vetenskapliga litteraturen har denna hittills
ej varit föremål för omnämnande.
Att Schröder gissade på Petrarca som upphovsman till de dikter
handskriften innehåller har antagligen sin förklaring däri att italiensk
sonettpoesi och Petrarca för honom voro ungefär sammanfallande begrepp. Om
han givit sig tid att genombläddra hela handskriften hade han emellertid
funnit en säkrare ledtråd än blott stiljämförelsen vid bestämmandet av
författarskapet till dikterna. Efter den sista dikten, en lång canzone, finnes
nämligen (bl. 60 vc) följande anteckning: »Dixi Ludens Ridensque Dominus
lustus de Valle montis seu montium». Denne lustus de Valle montis är
identisk med den romerske diktaren Giusto de’ Conti från Valmontone, vilken
stod i tjänst hos Nicolaus V och avled som påvligt sändebud hos Sigismondo
Malatesta i Rimini år 1449. Handskriften innehåller hans bekanta diktsamling
La bella mano, vilken ej med orätt blivit betecknad som den trognaste och
korrektaste Petrarca-efterbildningen inom den italienska litteraturen. För
vem handskriften utförts kan numera icke utrönas, då skölden på första
sidan, vilken tvivelsutan upptagit den ursprunglige ägarens vapen, genom
radering och övermålning gjorts oigenkännlig och inga andra
proveniensmärken förekomma i densamma.
Vad texten beträffar så har det ej varit mig möjligt att närmare
undersöka dess beskaffenhet, då någon upplaga av La bella mano icke stått till
mitt förfogande. Emellertid synes den ej erbjuda något speciellt intresse;
den torde i väsentliga delar överensstämma med den texttyp, som företrädes
av den numera i Biblioteca Laurenziana förvarade s. k. codex Angelucci,
ehuru den är något mindre fullständig.1 Skoklosterhandskriftens sista dikt
1 E. RoSTAGNO, II codice »Angelucci*, ora Laur. Ashburnhamiano del Canzoniere di
Giusto de’ Conti; i: Rivista delle biblioteche e degli archivi, Vol. 7 (1896), s. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
