Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SKIKT I S:T ERIKS METRISKA OFFICIUM ___________61
Lund-Roskilde-traditionen. Icke heller i Lund eller Roskilde firade
man Eriks translationsfest, lika litet som i något annat stift utom Uppsala.
I Breviarium Lundense och Breviarium Roskildense är den längre formen
av officiet — i motsats till alla svenska breviarier — utan vidare föreskrifter
tydligt angiven för själva huvudfesten den 18 maj. Anordningen av
nok-turnerna följer dock icke heller här Uppsala-traditionen, utan är densamma
som i Linköping, alltså: I noct. Rex, II noct. Opem, III noct. Pugil.
Det något överraskande resultatet av ovan anställda jämförelser är
således, att Eriksofficiet i den form det har i de senare editionerna aldrig
och ingenstädes regelmässigt sjungits vid S:t Eriks fest den 18 maj.
För att riktigt förstå ovan framlagda till synes ytterst invecklade
förhållanden mellan officiets olika former är det nödvändigt att litet närmare
gå in på vissa liturgiska principer i den medeltida officiumordningen.
Det är ju bekant att man i den katolska heortologin skiljer mellan olika
festgrader. Bland annat förekomma benämningarna festum novem
lec-tionum och festum trium lectionum. Den förra förutsätter tre nokturner
(-=9 lektier) i officiet, den senare endast en nokturn (== 3 lektier) — alltså
alldeles samma skillnad som råder mellan den längre och den kortare formen
av Eriksof ficiet. Det är en allmän regel, att endast söckendagarna och de
mindre festdagarna hava ett officium trium lectionum, medan söndagarnas och
de större festernas officier omfatta nio lektier. Men från denna allmänna
regel gives det ett mycket viktigt undantag. Ännu i dag föreskriver det
romerska breviariet för påsken och pingsten endast en nokturn (3 lektier),
ehuru dessa fester tillhöra den allra högsta rangklassen. Detta undantag anses
hava sin grund däri, att de nämnda stora festdagarna i sitt liturgiska
program upptogo så mycket annat av speciella ceremonier, att den ordinarie
nokturn-gudstjänsten på tvingande skäl måste reduceras.1
Under medeltiden hade nu denna regel i talrika stift utsträckts till alla
de fester, som inföllo i den s. k. påsktiden, tempus paschale.2 Med andra
ord: alla fester mellan påsken och Treenighetsdagen fingo endast en nokturn
oberoende av festgraden. Undersöka vi de nordiska breviarierna, så visar
det sig, att alla stift inom det medeltida svenska riket följde denna
regel. Att så var fallet, kan lätt konstateras på grund av de handskrivna
eller tryckta breviarierna. I avdelningen proprium de sanctis förekommer i
regeln någonstädes bland april-månadens fester en särskild avdelning för
1 Jfr t. ex. Thalhofer, Handbuch der katholischen Liturgik, II, s. 436.
2 Se a. a. och Analecta Hymnica, 5, s. 11.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
