Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176________________ RECENSIONER
typologiska utvecklingen av Kristi-födelse-framställningarna i den medeltida
bildkonsten men därjämte även tagit hänsyn till det tydliga birgittinska
inflytande, som gör sig märkbart i de bland miniatyrerna förekommande
framställningarna ur passionshistorien. Slutligen har han också upptagit frågan
om själva lokaliseringen av handskriften. Den vanliga metoden för att lösa
dylika problem, att granska kalendariets helgonlista och på grundval av däri
eventuellt befintliga lokalhelgon fastställa handskriftens stiftssamhörighet,
kan emellertid i fråga om Codex Gisle icke komma till användning, då
kalendariet sedan gammalt är förlorat. Emellertid finnes genom en lycklig
tillfällighet i handskriftens De-sanctis-del ett helgon upptaget, som ger oss en
värdefull antydan om var vi ha att söka handskriftens ursprung. Det är
den helige Lebuinus, Deventers skyddspatron, vilken företrädesvis dyrkas i
stiftet Utrecht. Denna lokalisering skänker oss möjlighet att bestämma
varifrån vår handskrift härstammar. Ty inom Utrechts stiftsgräns, närmare
bestämt i närheten av Soest icke långt från Amersfoort, fanns under senare
delen av medeltiden ett birgittinkloster vid namn Marienburg. När detta
anlagts synes emellertid vara osäkert. Höjer nämner det bland de
nederländska birgittinkloster, som tillkommit först under senare hälften av det
femtonde århundradet, men utgivaren anser sig kunna fastslå att det
existerat långt tidigare, ja att det över huvud taget är den äldsta av alla
birgittinska klosterstiftelser utom Sverige. Han stöder sig härvidlag på en
urkund, som publicerats av Bos i hans i bd 3 av Nederlandsch Archief voor
Kerkgeschiedenis offentliggjorda studie över Marienburg. Då i denna
urkund, vilken är daterad den 5 mars 1393 och utfärdad av biskop Florenz
av Wevelinghofen, omtalas »het convent van S. Birgitten te Soest met
haar gesellen» synes hans slutsats vara otvivelaktigt berättigad. Om
klostret emellertid sålunda obestridligt ägt bestånd och varit verksamt år
1393 så kan man utan att riskera något allvarligare misstag antaga att det i
själva verket funnits till redan betydligt tidigare, och inga hinder skulle
således möta för antagandet att Codex Gisle tillkommit omkring 1375,
möjligen som en gåva till klostret från någon högättad och from donator i
Utrecht. På rent konsthistoriska grunder skulle man visserligen måhända
vara böjd för en något tidigare datering, men då bildframställningarnas
birgittinska enskildheter omöjliggöra detta torde man äga rätt att förklara
stilens bakåt i tiden pekande drag som utslag av en äldre tradition, vilken
av en eller annan orsak dröjt kvar och hållit sig vid makt inom den
mi-niatyristskola, där handskriftens mästare fått sin konstnärliga utbildning.
Till sin utstyrsel är Codex Gisle ett ståtligt bevis på den höga
ståndpunkt som den tyska bokkonsten för närvarande intager. I klarhet och
elegans lämnar reproduktionen intet övrigt att önska, och de i färg
återgivna bladen skänka oss en tydlig föreställning om originalets
utomordentliga skönhet och prakt. Studiet av den gotiska bokutsmyckningskonsten har
här riktats med ett dokument av det allra högsta värde. Upplagan är
visserligen ganska liten — endast 310 exemplar ha tryckts, och av dessa ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
