Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
ASTRID SCHJOLDAGER, Bokbind og bokbindere i Norge inntil 1850. Oslo
1927. 4°. (10) + 348 sid. Kr. 25.
Om norska bokband och bokbindare har hittills helt obetydligt varit
synligt i tryck, och det är därför man med intresse tager del av Astrid
Schjoldagers nyligen utkomna arbete i detta ämne. I förordet säger
författarinnan, att hon med det föreliggande arbetet om norsk bokbindarekonst
icke avser att lämna en uttömmande framställning om de norska bokbindarnas
historia eller av deras arbeten, utan att hennes bok bör tagas som en
orienterande översikt. Tack vare att författarinnan tydligen sökt så grundligt som
möjligt utreda sitt ämne — en i brist av specialarbeten icke lätt sak — hava
vi i hennes bok fått en redogörelse för norskt bokbinderi, som man både
med intresse och behållning kan studera.
Uti inledningen omnämnes bokens dekorativa värde, de rikt utstyrda
medeltidsbanden, 1600-talets broderade eller med silverbeslag försedda band,
som brudgummen skänkte sin brud, o. s. v., varefter några antydningar göras
om äldre norska biblioteksinteriörer, hämtade från kopparstick och porträtt.
Nästa avsnitt, om mästarna, är uppdelat i två kapitel, historia och
arbetsförhållanden. I det förra meddelas, att de norska bokbindarna i äldre
tider aldrig haft någon skråsammanslutning, vilken omständighet haft sin
grund i deras ringa antal, under 1500- och 1600-talen en eller två, på sin
höjd tre, samtidigt i de större städerna och under 1700-talet fyra eller fem.
I allmänhet voro bokbindarne samtidigt också bokhandlare och de mera
betydande även bokförläggare. I fråga om arbetsförhållandena påpekar
författarinnan, att många av de norska bokbindarna voro inflyttade utlänningar,
och att av de norskfödda ett icke obetydligt antal lärt sitt yrke utom
landets gränser. Bokbinderiet-bokhandeln gick ofta i arv från far till son eller
övertogs av någon annan däri anställd sven antingen genom köp eller
därigenom att denne gifte sig med änkan, varvid även övertogs den gård, där
mästaren haft sin bostad, sin verkstad och butik. Ett intressant exempel på
en dylik gård är Tollbodgatan 14 i Kristiania (nu flyttad till Norsk
folkemuseum), där Fr. J. Brunn flyttade in i slutet av 1600-talet och hans änka
fortsatte rörelsen till 1756, då den såldes till bokbindaren N. Haslef, varefter
bokbindaren Ebbesen innehade gården till början av 1800-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
