Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Markus Hulth †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKUS HULTH t
tid framåt. Vid sidan av de egentliga chefsgöromålen medhann Hulth bl. a.
en revision av bibliotekets stora Linné-samling, som också stod hans hjärta
nära. Hans personliga ledarskap tog främst intryck av hans egen lugna och
trygga natur — för institution och personal välgörande nog efter en aera av
mer orosmättad atmosfär än ett verk i längden far väl av. Den välvilja och
hjärtegodhet, som utgjorde konstitutiva drag i hans väsen, kommo naturligtvis
i rikt mått dem till godo, som i tjänsten samarbetade eller eljest trädde i
närmare beröring med honom, och hans tillmötesgående mot såväl personalen
som den biblioteksbesökande allmänheten sträckte sig gemenligen till yttersta
gränsen av det möjliga, därmed kanske någon gång också utöver det direkt
lämpliga. Fullkomligt fri från all byråkratisk formalism och personlig
höghet, kände han ingen lockelse i chefsställningen som sådan, utan föredrog
att för sina underordnade städse främst förbli kamraten och vännen. Det
yttre framträdande posten krävde tedde sig för hans försynta, nästan blyga
läggning närmast som en börda, vilket ej hindrade att han med kraft kunde
hävda sin institutions intressen utåt och jämväl när så krävdes, såsom t. ex.
vid bibliotekets 300-års-jubileum 1921, med naturlig pondus och värdighet
uppbära sina representativa plikter. Tyvärr kunde man stundom ej undgå
det intrycket, att hans självförtroende blivit något vingklippt — främst av
omilda öden, men kanske också av en alltför hårdhänt behandling i tjänsten
från mera diktatoriskt lagda naturers sida, som icke alltid togo tillräcklig
hänsyn till hans i grunden djupt känsliga sinne — och denna bristande
tilltro till egen förmåga tilltog med åren, helt visst som en följd av hans
sjuk-lighetstillstånd.
Vid sidan om den egentliga tjänsten var Hulth verksam som
bibliotekarie — förutom som nämnt i Södermanlands-Nerikes nation — i Uppsala
läkareförening åren 1898—1905 och hos Kungl. Vetenskapssocieteten 1902—
1913. När Sveriges allmänna biblioteksförening år 1915 bildades, ställde sig
Hulth, som var besjälad av ett varmt intresse även för det folkliga
biblioteksväsendet, till förfogande såsom föreningens förste ordförande och
kvarstod i denna egenskap till år 1919. År 1920 inträdde han enligt särskilt
bemyndigande bland de s. k. Bibliotekssakkunniga, som år 1918 tillkallats
för att inom Kungl. Ecklesiastikdepartementet biträda med utredning rörande
de bibliotek, som utgöra en mellanform mellan de stora statsbiblioteken och de
rena folkbiblioteken, och deltog i förhandlingarna och i utformandet av det
förslag, vari de sakkunniges arbete utmynnade (1923), liksom han även i någon
mån medverkade vid utarbetandet av de historiker, som göra detta betänkande
till ett så utomordentligt värdefullt bidrag till vår svenska bibliotekshistoria.
Som bibliografisk författare har Hulth att uppvisa en betydande
produktion. Förutom en rad framstående naturforskares bibliografier — Wilh.
Lilljeborgs 1896, A. E. Nordenskiölds 1902, utarbetad på uppdrag av Svenska
sällskapet för antropologi och geografi, Th. M. Fries’ 1914 och Arvid
Högboms 1916 — kan sålunda nämnas, att han under ett par år förtecknade den
botaniska årsproduktionen för Svensk botanisk tidskrift, för Kolthoffs och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
