Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
RECENSIONER
Av de uppsatser, som ägnats den norska litteraturen, är en av rent
bib-liografiskt innehåll, nämligen »Bokauksjoner i Christiania på 1700-talet» av
Leiv Amundsen. Den utgöres av en förteckning över ett 50-tal
auktionskataloger, som anträffats i Statsarkivet i Oslo och icke äro upptagna i Hj.
Pettersens Bibliotheca Norvegica.
Väsentligen av undervisningshistoriskt innehåll är »Övergången fra
gotisk til latinsk skrift i Norge» av R. Omang. Övergången skedde i Norge
liksom i Danmark åtskilligt senare än i Sverige, där den var fullständigt
genomförd redan under 1800-talets förra hälft.
En särdeles intressant undersökning på ett föga bearbetat fält är »De
skrevne nyhetsblad, trekk av den norske presses forhistorie» av EL Fiskaa.
Från 1763 funnos regelbundet utkommande tryckta tidningar, vilket
emellertid icke hindrade, att ännu i slutet av århundradet ett handskrivet
köpenhamnsblad kunde locka norska abonnenter.
Ett annat bidrag till presshistorien, men kanske i ännu högre grad till
lärdomshistorien, är författat av Margarethe Kjær och ägnat
hundraårsminnet av tidskriften »Samlinger til det norske Folks Sprog og Historie».
Tidskriftens första häfte utkom den 28 februari 1833. Dess betydelse illustreras
av att A. Bugge ansåg, att en självständig norsk historieskrivning med den
hade tagit sin början.
Hall vard Lie bidrager med en stilistisk undersökning av »Snorres
dramatiske dialog», vilken förefaller särdeles välgjord. Snorres förhållande till
dialogen »synes ikke å karakteriseres ved en mere enn vanlig utstrakt
anven-delse av den, men snarere ved et sikrere instinkt for og en dypere förståelse
av dens stilistiske verdi og anvendbarhet».
»Rallarvisen» av Hanna Lund är närmast en folkloristisk
undersökning. Efter passtvångets upphävande 1860 kommo svenska och norska
rallare i höga norden lätt i beröring med varandra. Den svenske rallaren
har tydligen gjort ett starkt intryck på sin norske yrkesbroder, ty »som
fransken i diplomatiet så blev svensken det fineste sprog i rallarkretser».
Visorna föreligga »som oftest i et underlig blandingssprog som snart virker
som fornorsket svensk, snart som norsk opblandet med svenske ord og
ven-dinger». Man förstår, att det ibland icke varit så lätt att bestämma en sådan
visas ursprungliga nationalitet.
»Santalia-norvegica» av Solveig Tunold redogör för den norska
santal-missionens litterära verksamhet: bibel- och andra översättningar, språkliga
arbeten, folkloristiska samlingar o. s. v.
Festskriftens längsta bidrag är »Ibsen og Snoilsky» av H. L. Tveterås.
Den är givetvis även ur svensk synpunkt av största intresse. Att Ibsen
påverkat Snoilsky, såväl personligt som litterärt, har förut blivit påvisat. Att
å andra sidan Snoilsky i större eller mindre grad stått modell för
Rosmers-gestalten har förmodats, men förhållandet har icke förrän nu blivit närmare
undersökt, liksom det icke heller synes ha ifrågasatts, att Snoilsky
därutöver skulle ha nämnvärt påverkat Ibsen. Förf. anser sig emellertid kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
