Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TECKENSPRÅKET I VADSTENA KLOSTER
41
Jag kan ej här genomgå alla de i den ovan tryckta texten beskrivna
åtbörderna. Det torde räcka med att som prov behandla några. Jag gör
då början med den åtbörd, som beskrives i v. 144: Index ad os iunctus
extensus dat reticere, d. v. s,: ’Den sträckta pekfingern förd till munnen
anger att tiga’. Detta är ju ett åtbördstecken, med vilket vi alla äro väl
förtrogna. Det är ett gott exempel på sådana åtbörder, som hava ett så
att säga naturligt ursprung. Att man med fingern stänger eller förseglar
(»reglar») läpparna är en åtbörd, vars betydelse omedelbart inses, utan att
man på förhand överenskommit om dess mening. Den återfinnes också hos
alla folk i alla tider. Sittl1 har samlat en mängd hithörande citat ur den
antika litteraturen och sammanställt antika bilder och konstverk, där denna
gest återgives. Till de utan vidare begripliga, »naturliga» åtbörderna höra
vidare t. ex. v. 109: Lumina quando tego digitis, designo pudorem, d. v. s.:
’När jag skyler ögonen med fingrarna, betecknar jag blygsel’ och v. 125 f.:
Naso iuncta manus, rugas retrahens tibi nasus :\ Putrida res queuis talimodo
significatur, d. v. s.: ’Genom att föra handen till näsan eller rynka näsan
betecknas något illaluktande’.
Många av de beskrivna åtbördstecknen äro sådana, där den åsyftade
saken eller handlingen ligger antydd i själva åtbörden. Ett mycket tydligt
sådant exempel är tecknet för mjölk i v. 76: Lac signat tibi tractus ab in-
dice pollice paruus, där lillfingerns dragande mellan tummen och pekfingern
skall beteckna själva mjölkningen och därmed mjölken. Andra exempel äro
tecknen för se i v. 150: Index appositus oculo dat scire videre och för
höra i v. 151: Signat et audire, si sit coniunctus ad aur em. Lättbegripliga
symboler äro även tecknen för fader och moder i vv. 152—153: Coniuncti
pugni tibi patrem significabunt. \ Palme coniuncte matrem signare valebunt.
Genom att göra jämförelser med de äldre, vidlyftigare på prosa avfattade
teckenlistorna erhåller man ofta en fylligare uppfattning av de i de kort-
huggna verserna beskrivna åtbördernas betydelse. Genom pustning fphy,
sufflare) betecknas dels (vv. 26—27) ljus, ugn, eld ete, dels (v. 36) öl. I
listan över teckenspråket i S:t Jakobs-klostret i Liége beskrives tecknet för
ljus på följande sätt2: Pro signo candele: supremitatem indicis pone ante
os et sic super eum suffla ad similitudinem candele, que exsufflando ex-
tinguitur; att pekfingerns topp betecknar ljusets topp blir helt tydligt, då
man blåser på den och därmed så att säga blåser ut ljuset. I samma lista
1 C. Sittl, anf. arb., s. 213 f.
2 P. VOLK, anf. arb., s. 136.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
