Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FÖRFALSKAT DOKUMENT FRÅN
STEN STURE D. Y:s TID
Av
GRETA WIESELGREN, Dorpat
I SVERIGE har ett dokument blivit bevarat, som anses bevisa den påvlige
legaten Arcimboldi egenmäktiga ingripande i den svenska
ärkebiskopsstriden på Sten Sture d. y:s tid, nämligen hans förordning om ärkestiftets
skötande, daterad Arnö den 5 februari 1519 (fig. 1). I själva verket har
man här sett en bekräftelse på att legaten varit postulerad ärkebiskop i
Sverige. Så uppfattas det av Allen och dennes åsikt har slagit igenom
bland senare forskare.1 Den allmänt vedertagna ståndpunkten
sammanfattar S. Tunberg på följande sätt: »Sten Sture begagnade sig av hans
närvaro för att med alla möjliga medel draga honom över på sin sida
och dymedelst vinna den heliga stolens direkta medverkan i den inre- och
yttrepolitiska kampen. Till sist bjöd han honom det högsta han kunde
bjuda, Uppsala ärkebiskopsdöme. Arcimboldus mottog det smickrande och
utan ali fråga högst inbringande erbjudandet. Den slutliga triumfen syntes
hava krönt Sten Stures verk.» Utförligast har tidigare G. Carlsson
behandlat Arcimboldi svenska legation och enligt denne forskares uppfattning
har Arcimboldus på Arnö den 5. 2. 1519 uppdragit åt Jakob Ulvsson att
å hans vägnar administrera ärkestiftet.
Men brevet av den 5 februari 1519 är inte blott av intresse på grund
härav; dess dokumentariska skick är sådant, att det inbjuder till närmare
studium.
Aktstycket ligger bevarat i Riksarkivets samlingar av medeltida
pappersbrev. Beträffande dess proveniens har jag icke funnit några uppgifter.
Det benämnes av Peringsköld i Diarium Novum Bullarium E. 37 A. 569
1 G. Carlsson, Hemming Gacili (1915), s. 305. — K. B. Westman, lie formationens
genombrottsår i Sverige (1918), s. 127. — S. Tunberg, Sveriges riksdag, I, s. 195.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
