Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANALKCTA VA TICANA
tills otryckta brev i saken, vilka han flinnit i en fragmentarisk brevbok,,
som en gång tillhört Saint-Victor och nu finnes i Bibliothèque Nationale
(Ms. lat. 15135).
I brevet klagar ärkebiskop Eskil1 hos konungen över abboten i
Saint-Victor Ernisius, hos vilken ban — antagligen under sin landsflykt åren
11(51—11(>8, då han också vistades i Frankrike — deponerat 370 mark
silver och testamentarisk bestämt, huru med beloppet skulle förfaras, om
han själv genom döden skulle hindras att komma till Paris. Abboten har
utan hans hörande redan förfogat över depositionen, som om Eskil redan
avlidit. Eskil ber nu konungen alt ingripa till hans förmån. Han säger
sig frukta, att det nobla rikets ära skall fläckas, om ryktet, huru det ljuva
Galliens abboter behandla sina vänner, skulle spridas till främmande
länder. Ernisius, en engelsman, var abbot i Saint-Victor åren 1162—1172.
Då han i brevet kallas quondain abbas är detta således skrivet efter
aili 72 men före 1177, då Eskil resignerade från sitt ärkebiskopsdöme. Det
synes icke blott hava varit den danske ärkebiskopen, som klagat på
Ernisius, utan även andra depositorer. Ehuru Ernisius var personlig vän till
Ludvig VII och hans kansler Hiigue de Champfleuri, blev han på grund
av de påtalade oegentligheterna av påven Alexander III avsatt från sitt
ämbete och tvingad alt lämna klostret.2 Ärkebiskop Eskil hade intima
förbindelser med viktorianerna i Paris. Hans anniversarium firades
sålunda i klostret den .’31 aug.: »Item anniversarium pie memorie Esquili,
archiepiscopi Dacie, qui nobis eondonavit centum marcas argenti».3
Då brevet är belt kort, avtrycker jag detsamma här efter en avskrift,
som jag gjorde vid mitt besök i Rom i september förlidet år.
1 Om ärkebiskop Kskil (1138—1 177, † i Clairvaux 1181) se L. Weibull, Den skånska
kyrkans älsta historia; i: Hist. tiilskr. för Skåneland, Hd 5 (1914), s. 188—240; ej avslutat;
samme förf. En samtida berättelse frän Clairvaux om ärkebiskop Eskil av Lund; i: Scandia,
lid IV: 2 (1931), s. 270—290; H. Koch, Danmarks Kirke i den begyndende Højmiddelalder, l.
Kbhvn 1930.
- Några skrivelser rörande denna angelägenhet linnas avtryckta hos Martène, Veterum
scriptorum amplissima eoltectio, T. VI (Parisiis 1729), col. 200 lf. Kn kardinal, Johannes
iPizzuli] Neapolitanus, som varit kanik i St. Victor, tager klostrets försvar: »lit nunc quoque
super quæstione illa quam archiepiscopus Lundensis indebite contra vos movere
digno-scitur, sic efficacitcr juvimus sicut oportuit et necessarium fuit». Ävenså kardinal Petrus
de Pavia, se Dklehave, a. a. — Se också Luchaire, a. a., s. 45 f.
s A. Molinier, Obiluaires de la province de Seris, T. 1:1 (Paris 1902), s. 381. .Jfr Ellen
.Jorgensen, Fremmed Indflydelse under den danske Kirkes tidligste Udvikling (Kbhvn 1908),
s. 130 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
