Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
innehålla just den av Peringskiöld uppgivna omskriften: Secretum
Wolde-mari primi, vilket senare ord Hildebrand betvivlat och velat rätta till
fralris. Icke minst i bilddetaljerna ha onöjaktigheler och en missvisande
reproducering kunnat uppvisas i äldre framställningar, båda helt naturliga
på grund av tecknarnes subjektiva tolkning av otydligheter i det
bildinnehåll de velat återge. Särskilt beskrivningarna av de äldsta konungasigillen
i den nya publikationen innehålla många rättelser i förenämnda
hänseenden.
Beskrivningarna upptaga drygt hälften av det föreliggande häftet och
präglas genomgående av utg:s sakkunskap både som heraldiker och
sigillkännare, liksom av en klar och distinkt framställning. För en
medeltidsarkeolog borde de bliva ett viktigt komplement till del 2 av Hans
Hildebrands Sveriges medeltid genom rikedomen på detaljiakttagelser i fråga
om de kungliga emblemen, framför allt konungakronan. Även tronstolens
utveckling från en vanlig kistbänk såsom i Karl Sverkerssons sigill
åskådliggöres genom ingående beskrivningar, och i fråga om Johan
Sverkerssons fällstol (faldistorium) med djurhuvud och djurtassar utvidgas denna
till en intressant jämförande skildring av den franska trontypen.
Sannolikt har alltså detta sigill graverats i Frankrike. I Birger jarls båda här
avbildade sigill får man slutligen genom utg:s analys ett intressant
vittnesbörd om folkungajarlens iver att följa med modets växlingar i
riddareutrustningen. Den på det tidigare sigillet använda hjälmtypen (den tyska
Topfhelm) har under tiden blivit omodern, och jarlen låter på det nva
sigillet avbilda sig med hjälm av en senare typ <i Tyskland kallad
Kübel-helm).
Utg. har, som bekant, ägnat flera tidigare undersökningar åt
Tre-kronor-problemet och får även i detta sammanhang tillfälle att ingå härpå, t. ex.
i fråga 0111 de tre kronornas förekomst på kontrasigillet till Magnus
Ladulås’ tidigaste konungasigill eller kritiskt mot Schefferus och Hadorph
(s. 27). Även frågan om det vänstervända lejonet aktualiseras genom dess
förekomst på lansfanan i Birger jarls senare sigill (fig. 25) och får
därigenom sin naturliga förklaring. Huru en sigillstamp överlåtes från far
till son, ges ock exempel på i det (s. 36) relaterade fallet, då den yngre
sonen Magnus ärver Birger jarls avlagda hertigsigill och omskriften däri
samtidigt ändras. En intressant kombination är även sammanställningen
(s. 34) av halvmånen som hjälmprydnad på Birger jarls båda i arbetet
avbildade sigill med namnet Minnesköld eller Månesköld på jarlens fader
Magnus.
Ett arbete som det här anmälda har naturligtvis erfordrat en grundlig
inventering av det bevarade äldsta sigillbeståndet i riksarkivet och en
jämförande undersökning av dettas nuvarande skick och av det tillstånd, i
vilket Bror Emil Hildebrand sett detsamma för sjuttiofem år sedan. Utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
