Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE LITURGISKA BIDRAG
103
mässan finnas dock samtliga övriga texter med undantag av »Pie pater»;
sekvensen är icke funnen. Därutöver har Skara ytterligare två böner,
sekret »Deus tuorum» och »Deus qui». Även en rimmad versikel finns:
O lumen ecclesie,
doctor veritatis,
predicator graeie:
nos iunge beatis.1
Dessa fyra rader äro icke originella. De ingå i antiph. ad. magnif. in II
vesperis i det rimofficium för Dominikusdagen, som börjar »Gaude felix
parens Hispania» och som sjunges bl. a. i det av helgonet grundade
ordens-samfundet. De härstamma alltså från rimofficiet.
Trots förekomsten ocli utbredningen av mässan »In medio ecclesiac» på
Dominikusdagen kallas Dominikus icke uttryckligen kyrkolärare i våra
liturgiska källor. Han kallas bekännare, någon gång också »pater
praedica-torum». Festgraden höjer sig vid medeltidens slut icke någonstädes över
simplex. Och ändå lästes i flera stift icke blott kyrkoläraremässan; man
sjöng dessutom sekvensen »In eaelesti hierarchia» och i Västerås och
Uppsala ytterligare det dominikanska rimofficiet »Gaude felix parens Hispania»
med två hymner: »Gaude mater ecclesia» och »Novus athleta». Det saknar
icke betydelse, att både alleluiaversikelns (Pie pater) och sekvensens melodi
i Sverige använts för andra, här skrivna versiklar och sekvenser.
Melodierna måste lia varit populära.
Det återstår att draga slutsatser ur den här skisserade tcxtbilden och att,
där så kan ske, teckna utvecklingen.
Det dröjer något, innan de svenska stiften i sina helgonlängder bereda
plats för de dominikanska helgonen. Det är i flera fall icke Dominikus,
utan den 1253 heligförklarade inkvisitorn och martyren Petrus från Verona,
som man upptar. Dominikus blev kanoniserad år 1234. Då Alexander IV
år 1255 anbefaller hans fest, säges det emellertid, att den icke firas in
locis plerisque. Detta synes ha varit fallet även i Sverige. Äldre
kalen-darier och deras tillägg tala härför.
Mässans texter, dess enhetlighet i flera stift och rimofficiets förekomst
åter visa dock, att det senare en gång funnits en intensiv, målmedveten
påverkan. Perioden sammanfaller på ett naturligt sätt med de
dominikanska biskoparnas ämbetstid i de svenska dioceserna, och den starkaste
1 Jfr NTBB, 1935, s. 243.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
