Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
RECENSIONER
stämdes som »idé- och lärdomshistoria», var det ingalunda lör första
gängen, som ämnet »lärdomshistoria» figurerade i de svenska
universitetens annaler. Under de förflutna århundradena — och särskilt under
1700-talet — hade vid upprepade tillfällen akademiska lärare under varierande
titlar utnämnts till undervisare i »historia litteraria», och till chefskapet
viil universitetsbiblioteket i Uppsala var under långa perioder knutet
uppdraget att tjänstgöra som professor i ämnet. Överhuvud kan man
konstatera, att forskningen och även undervisningen i lärdomshistorien
betraktades som en snart sagt självklar yttring av de lärda
universitetsbibliotekariernas verksamhet. För Johan Henrik Lidén — en av
Uppsalabibliotekets prydnader — föreslog den bekante historikern Anders
Schönberg (se härom min framställning i Linköpings Biblioteks Handlingar. N. S.,
Bd 2, 1034, s. 31—33) år 1770 inrättandet av en professur i
lärdomshistoria; förslaget blev icke förverkligat, och Lidén anmärkte själv meil
anledning av detsamma, att även om vid en riksdag en dylik professur
(högst antagligt utan lön) inrättades, kunde den lätt komma att indragas
vid en följande. Då det gäller den år 1932 tillkomna
donationsprofessuren, synes ingen sådan risk vara förhanden.
Den till lärostolens förste innehavare kallade professor Johan
Nordström har under de få år han innehaft densamma utvecklat en rastlös
verksamhet. Med en enastående energi och skicklighet och med en lika
enastående framgång har han i ett sällskap, Lärdomshistoriska
samfundet, samlat lärdomshistoriens idkare och vänner i Sverige. Detta
sällskap, som stiftades år 1934, räknar nu över 3,000 medlemmar —
vilket torde beteckna världsrekord för en sammanslutning av ifrågavarande
art. Medan posterna som Lärdomshistoriska samfundets ordförande och
vice ordförande innehavas av resp. Uppsala universitets prorektor och
överbibliotekarie, verkar professor Nordström i egenskap av sekreterare
som samfundets ledande kraft och redaktör av dess redan mycket
omfattande publikationsverksamhet.
Redan år 1936 utkom första volymen av Lychnos, Lärdomshistoriska
samfundets årsbok; följande år utkom den andra. 1937 års årgång är en
högst respektabel volym om mer än 600 textsidor. Den innehåller 22
uppsatser av 20 olika författare. En blick på de behandlade themata (alli
för många att här uppräkna) visar, att det icke längre är fråga om
»lär-doms»-historia i äldre mening, som ej sällan inskränkte sig till biografiska
skildringar och framställningar av lärda institutioners yttre historia;
årsbokens redaktör har varit angelägen om alt låta årsboken giva uttryck åt
även det idéhistoriska elementet. Lärdomshistorien fattas därför som
vetenskapshistoria, ej blott som vetenskapsmännens historia.
Av de 20 författarna äro tre knutna lill universitetsbiblioteket i Uppsala,
S. E. Bring, O. Walde och H. Sa|lander, samtliga med bidrag av för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
