Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
RUDOLF BERGSTRÖM
döma är vilseledande och således icke lämnar någon egentlig upplysning
om dess tillkomsthistoria. Det ligger nog närmast till hands att med
Gottfrid Carlsson antaga, att Gabriel von Eisenhoven genom de
riksföreståndarens hövitsmän och fullmäktige, som i september 1522 uppehöllo sig i
Lubeck, mottagit uppdraget att låta trycka skriften.1 Men Eisenhoven
kan knappast hava varit manifestets författare. Den
aristokratisk-kleri-kala tankegång, som genomgående präglar aktstycket jämte den
omständigheten, att en handskriven text av manifestet återfinnes i en biskop
Brasks kopiebok2, tyder på, alt den världskloke Linköpingsprelaten icke
stått främmande för försvarsskriftens tillkomst och stilistiska utformning.
Fyndet av ettbladstrycket lämnar emellertid den möjligheten öppen, alt
försvarsskriften kan hava tillkommit ännu tidigare. Ty
Lüneburgupp-lagan är tryckt med typer, som avgjort tillhöra Stephan Arndes’ officin i
Lübeck.3 Denne hade redan 1519 avlidit, men ännu den 11 maj 1521
utkom en »Remigius sive Dominus que pars?» »in officina defuneli
Ste-phani Arndes».4 Då Arndes’ hus vid Königsstrasse, där ban haft både
sin bostad och sitt tryckeri, i början av år 1522 övergick till hans
fordringsägare, Hans Bussman5, och officinens verksamhet därmed synes hava
upphört, kunde det vara frestande att i likhet med utgivaren av Gustaf
I:s registratur datera manifestet till den 29 december 1521.6 I delta
sammanhang bör framhållas, alt en annan årtalsuppgift i manifestet är
bevisligen felaktig, i det att 1520 års händelser förlagts till år 1521.
Det är emellertid tänkbart, att Arndes’ officin även i fortsättningen
någon tid framåt kan hava tagits i bruk för propaganda- och andra
lill-fällighetstryck. Som tidigare berörts, mottog sannolikt den ovannämnde
Eisenhoven i september 1522 av riksföreståndarens fullmäktige i Lübeck’
1 STUB, 1918. s. 8, anm. 1.
2 Sneriges traktater med främmande magter, IV, s. 35.
8 För denna och andra vikliga upplysningar av bibliografisk natur, som
riksbibliotekarien Collijn haft den stora vänligheten att lämna mig. ber jag att till honom få
framföra mitt vördsamma tack. — Till förste bibliotekarien Walde och förste arkivarien Tor
Herg stannar jag ävenledes i tacksamhetsskuld för värdefulla råd och anvisningar.
4 Collijn, Das Heil. Blut zu Wilsnack; i: STB B, 1925, s. 143.
5 Friedrich Rruns, Lebensnachrichten über Lübecker Drucker des 15. Jahrhunderts; i:
ST 11 It. 1915, s. 233 och 257.
6 Konung Gustaf den förstes registratur, I, s. 18.
7 Av dessa har Rerend von Mehlen vid ifrågavarande tillfälle möjligen stått i
förbindelse med Stephan Arndes’ son, Hans Arndes (Hanserecesse, III: 8, nr 075, punkt 36: Item
Hans Arndes geven vor her Ber[n]des van Melen volk vor kost 15 ’/« mr. 2 ss.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
